Utlåtande till riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott om statsrådets redogörelse för den inre säkerheten (SRR 4/2021 rd) (TAS 437/2021, utfärdat 16.9.2021)
I sitt utlåtande fäste jämställdhetsombudsmannen uppmärksamhet bland annat på följande:
Identifiering av kön och intersektionella skillnader
Jämställdhetsombudsmannen vill fästa uppmärksamhet på det konstaterande i redogörelsen enligt vilket den upplevda och undersökta tryggheten hos befolkningsgrupper som på olika sätt befinner sig i en utsatt ställning är sämre än hos befolkningen i genomsnitt.
Vid granskningen av den upplevda tryggheten och hoten mot tryggheten är det viktigt att beakta kön som en av bakgrundsvariablerna. När kön korsar med andra faktorer, såsom ålder eller tillhörighet i någon minoritet, får man mer detaljerad information om skillnaderna i den upplevda tryggheten och man kan svara bättre mot de olika befolkningsgruppernas behov. Utan identifiering av de intersektionella skillnaderna är det svårt att rikta åtgärderna och de grupper som befinner sig i den mest utsatta ställningen blir inte identifierade.
Jämställdhetsombudsmannen betonar vikten av att beakta könsperspektivet vid bedömningen av den inre säkerheten.
I redogörelsen konstateras att Finland är världens tryggaste land. Till denna del ska man se till att alla kan leva utan våld och hot om våld oberoende av kön, könsidentitet och könsuttryck.
Jämställdhetsombudsmannen ser det som viktigt att man vid den nationella brottsofferforskningen systematiskt följer upp och specificerar ändringar i brottsligheten enligt kön. Även de nya formerna av cybervåld, hatretorik samt riktade trakasserier och mobbning är fenomen som förutsätter en analys ur ett jämställdhetsperspektiv tillsammans med de andra bakgrundsfaktorerna.
Människor som tillhör könsminoriteter, inklusive barn och unga, blir oftare än andra utsatta för våld, trakasserier, mobbning och sexuella övergrepp. Detta måste tas på allvar.
Utslagning ur ett könsperspektiv och våld mot män
I redogörelsen har man konstaterat att brottslighet, olycksfall och olyckor ofta har samand med utsatthet. Utslagning behandlas brett i redogörelsen. Till exempel låg utbildning, långvarig arbetslöshet och försörjningsproblem nämns som avsevärda utslagningsrisker. (2.1.6.) En källa till oro som har lyfts fram är det fakturm att det är påfallande vanligt bland unga som placerats utanför hemmet med erfarenheter av våld. (3.3.3.)
En stor del av människorna är oroliga över den ökade ojämlikheten, vilket visar sig i säkerheten särskilt som hot om våld, olyckor, diskriminering och hatbrott samt olika former av vanvård. (3.1.5.)
Till denna del konstaterar man i redogörelsen att den största bakomliggande orsaken till
trygghetsrelaterad ojämlikhet är risken för fattigdom och utslagning. Denna risk berör en ansenlig del av befolkningen, ca 860 000 personer.
Riskfaktorerna granskar dock inte konsekvent ur ett könsperspektiv och man fäster inte särskild uppmärksamhet på kön vad gäller åtgärderna och uppföljningen. För förebyggandet av utslagning skulle det vara viktigt att bedöma riskfaktorerna ur ett könsperspektiv så att man identifierar eventuella skillnader mellan könen vad gäller utslagning och dess olika former samt beaktar det eventuella behovet av könssensitiva åtgärder.
Man ska också ingripa i våld och hot om våld som riktas mot män och pojkar. Vi vet att det finns skillnader mellan könen i välbefinnandet, den sociala delaktigheten, hälsan, sjukligheten och dödligheten. Också i redogörelsen konstaterar man bland annat att ”särskilt bland män är antalet skador och dödsfall som beror på olyckor högt i Finland, mer än dubbelt så högt som i Danmark, där läget är det ljusaste i Norden, och en tredjedel mer än i Sverige.” (3.2.2.) I redogörelsen nämns också ”manligt kön” som en av de bakomliggande orsakerna till brottslighet för både gärningsmän och offer. (3.3.2.)
En betydande del av den dödliga brottsligheten i Finland förknippas med mäns utslagning och missbruk av alkohol eller andra berusningsmedel. (3.3.6.) Å andra sidan kommer det inte fram i utredningen om och på vilket sätt mäns och kvinnors utslagning skiljer sig från varandra och vilka är orsakerna till exempel till mäns benägenhet att råka ut för olyckor och olycksfall. Detta gör det svårare att planera och rikta effektiva förebyggande åtgärder.
Våld mot kvinnor
Våld mot kvinnor, inklusive grovt våld i nära relationer som kan till och med vara dödligt är alarmerande vanligt i Finland. I internationell rätt har våld mot kvinnor som grundar sig på kön definierats som våld som riktas mot kvinnor på grund av deras kön och/eller som våld där våldsoffren typiskt är kvinnor. Sådant våld är till exempel olika sexualbrott och våld i nära relationer. Statens skyldighet att effektivt skydda kvinnor mot våld, inklusive våld i nära relationer och sexuellt våld, understryks i fall där det kommer grovt våld. Denna skyldighet av staten har fastställts i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och CEDAW-kommitténs allmänna rekommendationer 19 och 31, samt i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Jämställdhetsombudsmannen ser det som viktigt att våld mot kvinnor behandlas i redogörelsen och att problemet nu identifieras på en nationell nivå.
Både CEDAW-kommittén och Istanbulkonventionens sakkunniggrupp GREVIO har tagit ställning till situationen i Finland. I sina rekommendationer har GREVIO uppmanat Finland att bland annat trygga tillräckliga resurser för arbetet mot våld mot kvinnor och våld inom familjer samt att säkerställa regional tillgång på skyddshem i hela Finland, att utbilda poliser och åklagare om våld mot kvinnor och våld inom familjer samt att säkerställa tillräckliga resurser för de brottsbekämpande myndigheterna att ingripa i våldet samt att granska bland annat lagen om besöksförbud och dess tillämpningspraxis ur perspektivet av verkställigheten av Istanbulkonventionen.
Vi måste inse vikten och satsa på riskbedömning som hänför sig till våld mot kvinnor, inklusive grovt våld i nära relationer. Till exempel GREVIO har uppmanat Finland att se till att alla berörda myndigheter och särskilt aktörerna inom straffprocessen inkluderar i sin egen verksamhet en systematisk och könssensitiv riskbedömning vid fall som handlar om våld mot kvinnor.
Trots att antalet skyddshem har ökat i Finland är nätverket av skyddshem nationellt täckande. Det skulle ha varit bra om redogörelsen hade behandlat eventuella ändringar i användningen av skyddshemstjänster och särskilt bedömt tillgången till skyddshemstjänster för personer i sårbar ställning, såsom kvinnor med funktionsnedsättning och kvinnor med invandrarbakgrund.
Dessutom erbjuds inte skyddshemstjänster till exempel till kvinnor med rusmedelsproblem.
Tillgången till skyddshem och övriga stödtjänster är mycket viktig särskilt under coronapandemin när familjers interna problem kan ha accentuerats och hotet om våld sannolikt har ökat. Också i redogörelsen har man konstaterat att atalet utryckningar till hemmen har ökat avsevärt. (3.7.7.)
I redogörelsen konstateras att det motstånd och våld som olika myndigheter möter i sitt arbete har ökat jämnt under 2010-talet. Till denna del vill jämställdhetsombudsmannen påpeka att det hot om våld som upplevs på arbetsplatserna gäller särskilt de kvinnodominerade service-, hälso- och socialsektorerna. Det skulle ha varit bra att också i redogörelsen ta upp det faktum att kvinnor upplever mer våld och hot om våld på arbetsplatserna jämfört med män.
Jämställdhetsombudsmannen hördes 17.9.2021 av riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott om statsrådets redogörelse för den inre säkerheten.
20.09.2021
