Meritjämförelse

Enligt jämställdhetslagen ska arbetsgivaren alltid göra en meritjämförelse då det finns både manliga och kvinnliga sökande. I meritjämförelsen beaktas sökandenas utbildning, tidigare arbetserfarenhet och sådana egenskaper, kunskaper och kompetenser hos sökanden som är till fördel i uppdraget. Vid meritjämförelsen bör meriterna som tas i beaktande kunna påvisas entydigt och objektivt. Man kan endast beakta sådana meriter som förvärvats innan slutet av ansökningstiden och som väljaren haft till sitt förfogande under urvalsförfarandet.

Lämplighet, arbetsförmåga och övriga motsvarande uppskattade personliga egenskaper ingår inte i meriterna som avses i 8 § 1 mom. första punkten i jämställdhetslagen. Arbetsgivaren kan ändå använda dem som urvalskriterier och de kan beaktas som eventuella legitima grunder för arbetsgivarens val av en mindre meriterad person för uppdraget.

Meriterna bör granskas i relation till arbetsuppgifterna och de urvalskriterier som arbetsgivaren har fastställt på förhand (RP 57/1985). Då någon utnämns till en tjänst ska man även beakta de allmänna utnämningsgrunderna i 125 § i grundlagen. Dessa är skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd. Dessutom ska en person som utnämns till en tjänst även uppfylla eventuella behörighetskrav enligt lag eller förordning.

Arbetsgivaren har rätt att bedöma och betona sökandenas meriter på det sätt som hen anser att bäst främjar en framgångsrik skötsel av uppgiften utan att göra sig skyldig till diskriminering som bryter mot jämställdhetslagen (HD 2005:24, HD 1996:141). Därmed ska personernas meriter särskilt granskas i förhållande till de betoningar som arbetsgivaren meddelat. Betoningen som arbetsgivaren valt ska emellertid också kunna motiveras objektivt med tanke på skötseln av uppgiften.

Då behörigheten uppfylls anses en högre utbildning inte nödvändigtvis som en ytterligare merit. Enligt rättspraxisen har utbildningens innehållsmässiga lämplighet eller inriktning med tanke på uppgiften som söks en större betydelse.

Inom rättspraxisen anses det gällande arbetserfarenhetens längd att inte ens stora skillnader i antalet tjänsteår nödvändigtvis betyder att personen som arbetat längre är mer meriterad. Först vid betydande skillnader i antalet tjänsteår anses detta ha en betydelse.

För att skaffa sig förtrogenhet med den förhandenvarande uppgiften behövs en viss mängd erfarenhet. Mängden erfarenhet som anses vara tillräcklig varierar mellan olika uppgifter. Gällande arbetserfarenhetens innehåll är det inte endast avgörande om personen skaffat sin erfarenhet i ett uppdrag som precis motsvarar uppdraget som söks, utan man kan även ha skaffat lämplig erfarenhet i övriga uppdrag.