Små grupper och grupper som endast består av kvinnor eller män

Enskilda arbetstagares löner får inte framgå ur jämställdhetsplanen. Jämställdhetslagen innehåller inga bestämmelser om hur många kvinnor och män som minst ska höra till varje arbetstagargrupp som är med i jämförelsen. Jämställdhetsombudsmannen har ansett att i de flesta fall kan redan arbetstagargrupper som omfattar tre kvinnor och tre män granskas som egna grupper.

Om en grupp av arbetstagare är så liten att man inte kan ange gruppens lön utan att samtidigt avslöja enskilda arbetstagares löner ska dessa arbetstagare inkluderas i en grupp som utför så likartat eller likvärdigt arbete som möjligt. Att sammanslå grupper kan leda till att det i samma grupp kan ingå arbetstagare som utför arbeten på mycket olika kravnivå. Detta ställer större krav på bedömningen av orsakerna till löneskillnader och deras godtagbarhet.

Löneuppgifterna är offentliga inom den offentliga sektorn och därför kan löneuppgifter som gäller enskilda arbetstagare också användas då lönekartläggningen utarbetas, även om de inte kan ingå i den slutliga jämställdhetsplanen. Detta underlättar utredningen av eventuella löneskillnader och orsakerna till dem i fråga om små arbetstagargrupper.

Om det i någon grupp av arbetstagare endast ingår kvinnor eller män kan man för delas del bedöma om gruppens löner i sin helhet placerar sig på rätt kravnivå då man jämför den med sådana gruppers löner där det ingår arbetstagare av det motsatta könet. Likaså är det skäl att bedöma om gruppen behandlas jämlikt i fråga om lönetillägg.