Utöver att främja jämställdheten mellan könen ska myndigheterna målinriktat och planmässigt förebygga diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck. Detta ska beaktas när de planer som jämställdhetslagen förpliktar till utarbetas och när beslut fattas om åtgärder som främjar jämställdheten.
Skyldigheten att förebygga diskriminering gäller till exempel social- och hälsovårdstjänster eller motionstjänster som kommuner och välfärdsområden ordnar. För att förebygga diskriminering ska tjänsterna ordnas så att de beaktar behoven och rättigheterna hos personer som hör till en könsminoritet.
Alla som arbetar vid en myndighet bör känna till de grundläggande frågorna om könsmångfald och eventuell diskriminering av könsminoriteter. På så sätt säkerställer man att myndigheten kan ingripa i och förebygga diskriminering även i praktiken.
Vad avses med könsidentitet eller könsuttryck?
Juridiskt, det vill säga det som antecknats i befolkningsregistret, är könet offentlig information. Att höra till en könsminoritet hör däremot till integriteten och personens könsidentitet eller könsuttryck framkommer inte alltid i myndighetsverksamheten, på arbetsplatsen eller vid läroanstalten.
Könsminoriteternas identitet ska respekteras. När man främjar jämställdhet förutsätter och innebär det inte att man börjar utreda en persons könsidentitet eller könsuttryck. Initiativet att berätta om könsidentiteten måste komma från personen själv och myndigheterna kan inte kräva information.
I en situation där myndigheten i sin verksamhet eller som arbetsgivare anser det nödvändigt och motiverat att fråga om en persons könsidentitet till exempel på en blankett, ska anonymiteten säkerställas så att uppgiften om könsidentitet inte kan kopplas till andra personuppgifter. Detta är viktigt för att säkerställa att personen inte utsätts för diskriminering.
