Myndigheterna är skyldig att främja jämställdheten både som arbetsgivare och i sin egentliga myndighetsverksamhet.
Myndigheterna ska främja jämställdheten målinriktat och planmässigt i all sin verksamhet. Myndigheterna ska också skapa och etablera sådana förvaltnings- och verksamhetssätt som säkerställer att jämställdheten främjas vid beredningen av ärenden och vid beslutsfattandet. I synnerhet ska förhållanden som förhindrar jämställdhet ändras.
Främjandet av jämställdhet ska också beaktas i tillgången till och utbudet av tjänster som myndigheterna tillhandahåller.
Vem omfattas av skyldigheten?
Skyldigheten gäller alla aktörer som utövar offentlig makt. Detta omfattar bland annat ministerier, kommuner, välfärdsområden samt olika ämbetsverk och inrättningar. Skyldigheten att främja jämställdhet gäller alla sektorer och förvaltningsnivåer. Självstyrande juridiska personer, såsom högskolor, räknas också som myndigheter när de sköter offentligrättsliga uppgifter.
Skyldigheten att agera på ett sätt som främjar jämställdhet gäller också situationer där en myndighetsuppgift har anförtrotts en annan aktör.
Myndigheternas handlingsskyldighet
Det räcker inte att myndigheterna agerar på ett icke-diskriminerande sätt. Det en lagstadgad skyldighet att främja jämställdheten mellan könen som en del av myndighetens uppgifter.
Främjandet av jämställdheten ska inkluderas i beredningen av ärenden och vara en del av utvecklingen av förvaltningen. Skyldigheten att främja jämställdheten gäller också planeringen av myndigheternas ekonomi. När tjänster tillhandahålls och tillgången till tjänster säkerställs är det viktigt att beakta de olika könens behov jämlikt.
Myndigheterna ska aktivt utreda vilka faktorer som eventuellt förhindrar att jämställdhet uppnås och vidta åtgärder för att avlägsna hindren. Myndigheterna är alltså skyldiga att skaffa information om detta och utveckla sin verksamhet i enlighet med det. I praktiken innebär detta att man förutser konsekvenserna av besluten och vid behov planerar på nytt.