Jämställdhetslagen tillämpas på hyresannonser. Jämställdhetslagen tillämpas på allmänt tillgängliga tjänster som berör försäljning och uthyrning av bostäder. Därmed ingår till exempel förmedlingen av hyresbostäder i jämställdhetslagens tillämpningsområde eftersom det är en allmänt tillgänglig tjänst.
Fastighets- och bostadsförmedlare tar ofta emot uppdrag som innehåller villkor som fastställts av hyresvärden och som den blivande hyresgästen ska uppfylla. Dessa villkor gäller ofta till exempel hyresgästens livsstil, prydlighet, pålitlighet eller kön.
Bostadsförmedlare kan inte frigöras från ansvaret om förbjuden diskriminering på grund av kön endast genom att hänvisa till att diskrimineringen baserar sig på villkor som fastställts av hyresvärden.
Uthyrning eller försäljning av en bostad som är i eget bruk ingår ändå inte i jämställdhetslagens tillämpningsområde, liksom även till exempel underhyresförhållanden och vidareuthyrning av en lägenhet.
Däremot ingår tillhandahållandet av bostadstjänster som utförs professionellt eller som näringsverksamhet i lagens tillämpningsområde, liksom även tillhandahållandet till allmänheten av en bostad som köpts i investeringssyfte.
(TAS 270/2007; TAS 165/2008; TAS 39/2015)
Val av hyresgäst till en delad bostad
Att erbjuda bostäder uteslutande eller främst till personer av ett kön är tillåtet, om tillhandahållandet motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. Motiveringen för att behandla kvinnor och män olika vid uthyrning av bostad kan i fråga om gemensamt boende vara t.ex. s.k. blygselskäl.
En bostadsförmedlare kan till exempel söka kvinnliga hyresgäster till ett ledigt rum i en delad bostad om bostaden endast har ett badrum och den delade bostadens övriga hyresgäster är kvinnor.
(TAS 247/2013)
Erbjudandet "två kvinnor till priset av en" missgynnar män.
Ett permanent erbjudande där man till exempel erbjuder kvinnor två kryssningar till priset av en missgynnar män på grund av deras kön.
Det är endast tillåtet att tillhandahålla varor eller tjänster uteslutande eller främst till personer av ett kön, om tillhandahållandet motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. Företagets ekonomiska fördel kan inte anses vara ett sådant berättigat mål.
Eftersom det missgynnar män på grund av deras kön att endast erbjuda kvinnor en kryssning och den inkluderade prisnedsättningen bryter erbjudandet mot jämställdhetslagen.
(Dnr 42/39/03; TAS 137/2008)
Samtalslinjernas könsbaserade prissättning strider mot jämställdhetslagen. Kundens kön får inte påverka prissättningen för avgiftsbelagda samtalslinjer. Ofta betalar män som ringer till samtalslinjer till exempel ett fast pris och priset för ett lokalsamtal för tjänsten, medan numret som kvinnor kan ringa endast debiterar priset för ett lokalsamtal.
Näringsidkare som erbjuder avgiftsbelagda telefontjänster motiverar ofta prissättningen som grundar sig på kundens kön med att denna praxis är nödvändig för att aktivera kvinnor till att använda den erbjudna tjänsten.
Denna motivering är inte jämförbar med de berättigade mål som nämns i jämställdhetslagen och som tillåter att man avviker från jämlik behandling av båda könen. Motiveringen har en tydlig koppling till näringsidkarens företagsekonomiska fördel, och detta är inte heller en orsak på basis av vilken det skulle vara tillåtet att missgynna kvinnor eller män.
Om det däremot är möjligt att bevisa att det är fråga om två olika serviceformer trots att de marknadsförs i samma annons kan förfarandet inte anses bryta mot jämställdhetslagen.
(TAS 464/2007; TAS 385/2013)
Jämställdhetslagen möjliggör gym och gymturer som riktas till ett visst kön.
Näringsidkaren kan välja innehållet i tjänsten som hen tillhandahåller och den kundkrets som hen vill bjuda ut sin produkt till om förfarandet inte kränker förbudet mot diskriminering på grund av kön, som garanteras som en grundläggande rättighet och som preciseras i jämställdhetslagen.
Lagen om jämställdhet hindrar inte olika behandling om tillhandahållandet av varor och tjänster uteslutande eller främst till personer av ett kön motiveras av ett berättigat mål, och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
Jämställdhetsombudsmannen har allmänt ansett att man inom motions- och gymverksamheten kan hänvisa till blygselskäl som ett berättigat mål på basis av vilket man kan begränsa männens tillgång till motionssalen eller gymmet under kvinnornas tur. Särskilda kvinnoturer är en lämplig och saklig metod för det här ändamålet. På motsvarande sätt strider ett gym som endast är riktat till kvinnor eller ett område i ett allmänt gym som reserverats för kvinnor inte mot jämställdhetslagen.
Även inom den kommunala motions- och gymverksamheten kan man hänvisa till blygselskäl som ett berättigat mål på basis av vilket man kan begränsa männens tillgång till gymmet under kvinnornas tur. Tack vare turer för enbart kvinnor har man lyckats sänka många kvinnors tröskel att gå på gym, vilket kvinnorna upplevt att de inte velat göra p.g.a. gemensamma turer med män.
Med blygselskäl kan man likväl motivera ordnandet av separata gymturer för enbart män.
Däremot följer gymmets prissättning som baserar sig på kön inte jämställdhetslagen.
Enligt jämställdhetslagen är erbjudanden som enbart riktas till det ena könet endast möjliga då det är fråga om en utmärkelse som ges sällan, och vars värde i pengar är relativt litet. Permanenta rabatter eller förmåner som en näringsidkare, förening eller till exempel ett idrottssällskap endast erbjuder det ena könet följer inte jämställdhetslagen.
(Dnr 6/31/2003; TAS 380/2006; TAS 349/2007; TAS 95/2008; TAS 46/2013; TAS 55/2013; TAS
Barberares och frisersalongers prissättning får inte vara könsbunden
Jämställdhetslagen hindrar inte företagare från att endast erbjuda barberar- eller frisörtjänster eller från att prissätta sina tjänster enligt arbetsmängden och kvaliteten. Jämställdhetslagen kräver inte heller att företagaren ska vidareutbilda sig eller skaffa nya arbetsredskap. Jämställdhetslagen kräver endast att en barberar- eller frisörföretagare erbjuder sina tjänster till båda könen, och att tjänstens pris baserar sig på den behandling som görs på kundens hår, och inte på vilket kön kunden har.
Kvinnors hårbehandlingar är ofta mer professionellt krävande, men detta är inte alltid fallet. Därför berättigar inte de genomsnittliga skillnaderna i behandlingen av kvinnors och mäns hår till att basera prissättningen på kundens kön.
Godtagbara prissättningsgrunder är till exempel den tid som använts, arbetets professionella kravnivå eller typen och mängden medel som använts. Då tiden används som grund för prissättningen avser detta den tid som de facto lagts på behandlingen, inte olika genomsnittstider för kvinnor och män.
(Jämställdhetsombudsmannens meddelande 22.4.2010)
Även kvinnor kan gå till en herrfrisering
Jämställdhetsombudsmannen ombads utreda om en herrfrisering hade följt jämställdhetslagen när den vägrade betjäna en kvinnlig kund. Herrfriseringen hade hänvisat till integritet och blyghet som motivering för att endast betjäna män.
Jämställdhetslagen förbjuder inte företagare att erbjuda särskilda frisörstjänster för män och kvinnor. En företagare inom hårbranschen får erbjuda tjänster utifrån sin egen affärsidé, sin yrkeskompetens och de redskap hen har tillgång till. En företagare inom hårbranschen kan därmed erbjuda exempelvis endast herrfrisering. Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att en frisör ändå inte kan välja sina kunder utifrån deras kön.
Jämställdhetsombudsmannen ansåg att frisersalongens motiveringar om integritet och blyghet inte kunde tillämpas på hårvårdstjänster. Jämställdhetslagen förutsätter att en företagare inom hårbranschen erbjuder sina tjänster till både kvinnor och män. Därmed kan också en kvinna gå till en herrfrisering. Herrfriseringen hade brutit mot jämställdhetslagen när den vägrade betjäna den kvinnliga kunden.
(TAS 259/2016)
Tillhandahållande av skönhetstjänster på basis av kön
Principen för lika behandling kräver inte att man alltid måste erbjuda män och kvinnor samma förutsättningar. Förutsättningen är att man inte erbjuder tjänster på ett mer fördelaktigt sätt till kunder av det ena könet.
Gällande kulturell praxis eller blygselskäl kan enligt jämställdhetslagen vara godtagbara motiveringar för olika behandling.
I skönhetsbranschen kan man hänvisa till blygselskäl som ett berättigat mål på basis av vilket man inte kan kräva att kvinnor som arbetar inom branschen utan sitt samtycke ska vara tvungna att utföra vissa skönhetsbehandlingar som förutsätter att det motsatta könets intima områden blottas. Därmed kan en kvinna som arbetar inom skönhetsbranschen vägra att utföra vissa skönhetsbehandlingar på män som kräver att kunder av motsatt kön blottar sina intima områden.
(TAS 316/2008; TAS 359/2013)
Restauranger ska behandla sina kunder jämlikt. En restaurangägare kan göra sig skyldig till diskriminering som avses i jämställdhetslagen om hen betjänar kvinnliga och manliga kunder på olika sätt eller på olika villkor på grund av kön.
Inträde till en restaurang
Förfarandet där en inträdesavgift uppbärs av män medan kvinnor har fritt inträde eller där två kvinnor får inträde till priset av en strider mot jämställdhetslagen, eftersom detta förfarande missgynnar män jämfört med kvinnor på grund av deras kön.
Likaså strider det mot jämställdhetslagen att ha olika åldersgränser som förutsättning för inträde för kvinnor och män.
Att lämna väskor i garderoben
Restaurangen har rätt att på sakliga grunder begränsa kundernas rätt att ha med sig väskor i restaurangutrymmet, till exempel på grund av säkerhets- eller ordningsskäl. Dessa begränsningar ska emellertid riktas till både kvinnor och män på ett jämlikt sätt.
Därför ska män ha rätt att ha med sig väskor av motsvarande storlek som vad som tillåts för kvinnor. Kvinnor och män ska även behandlas jämlikt till exempel då det gäller att kontrollera väskornas innehåll.
(TAS 284/2008; TAS 8/2013; TAS 284/2013; TAS 23/2009; TAS 291/2013)
Kundens kön får inte påverka priserna på försäkringar som beviljas konsumenter. Europeiska unionens domstol fattade ett förhandsbeslut i ärendet i mars 2011. I beslutet konstaterades det att prissättningen enligt kön för försäkringar som beviljas konsumenter ska upphöra senast den 21 december 2012.
Direktivet om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster gav Europeiska unionens medlemsländer möjligheten att avvika från direktivet i fråga om prissättningen av försäkringar. Villkoret var att försäkringspremierna ska grunda sig på pålitliga, regelbundet uppdaterade och allmänt tillgängliga statistiska uppgifter. Finland utnyttjade denna möjlighet.
Jämställdhetsombudsmannen ansåg redan då direktivet i fråga var under beredning att konsumentens kön inte alls borde användas som faktor vid beräkning, och att försäkringarnas prissättning borde vara den samma för män och kvinnor.
I Finland är det fortfarande tillåtet att använda konsumentens kön som en faktor vid statistiska beräkningar av försäkringspremier som beviljats före den 21 december 2012. I försäkringar som beviljats konsumenten efter detta datum är det inte längre tillåtet att använda könet för att beräkna försäkringspremier eller förmåner eller göra skillnad mellan könen i fråga om premier och förmåner.
(Jämställdhetsombudsmannens meddelande 8.6.2011)
Morsdags-, farsdags- och kvinnodagserbjudanden fortfarande är möjliga. Syftet med jämställdhetslagen är inte att förhindra all olika behandling av män och kvinnor, utan endast att förhindra tydligt orättvis behandling. I samband med reformen av jämställdhetslagen 2008 ansåg riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott att till exempel morsdags-, farsdags- och kvinnodagserbjudanden fortfarande är möjliga om det är fråga om en utmärkelse som ges sällan och vars värde i pengar är relativt litet.
Då man beaktar sammanhanget och förfarandets godtagbara mål är olika behandling i dessa fall inte sådan som kan anses som diskriminering mot det andra könet.
(TAS 150/2010; TAS 81/2013; TAS 96/2013)