Utlåtande till justitieministeriet om straffbarheten av tvingande till äktenskap (s.k. kriminalisering av tvångsäktenskap) (TAS 573/2021, utfärdat 14.1.2022)
I sitt utlåtande tog jämställdhetsombudsmannen ställning till justitieministeriets bedömningspromemoria om straffbarheten av tvingande till äktenskap.
Enligt jämställdhetsombudsmannens syn förutsätter Finlands internationella förpliktelser att tvångsäktenskap identifieras som en form av könsrelaterat våld. Tvingande till äktenskap bör uttryckligen beaktas i strafflagen.
Tvångsäktenskap är en människorättskränkning som innebär att en persons självbestämmanderätt begränsas och personen kan bli tvungen att avstå från sina grundläggande rättigheter, inklusive sexuell integritet.
Jämställdhetsombudsmannen noterar att tvångsäktenskap inte identifieras eller behandlas som ett könat fenomen i bedömningspromemorian. Nuläget och konsekvenserna av de olika alternativen till bestämmelser bedöms inte ur ett könsperspektiv och tvångsäktenskap behandlas inte som en fråga som förknippas med jämställdhet mellan könen. Ändå har till exempel Unicef bedömt att i fråga om barnäktenskap är endast omkring en sjättedel av de barn som ingår äktenskap är pojkar.
Inom internationell rätt har tvångsäktenskap definierats som en form av könsbaserat våld som drabbar kvinnor. Både FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) förutsätter att Finland identifierar, förebygger och bekämpar våld mot kvinnor, inklusive tvångsäktenskap.
Tillämpningen av CEDAW övervakas av CEDAW-kommittén. Enligt kommittén ska konventionsstaterna kriminalisera de olika formerna av våld och se till att deras bestämmelser inte möjliggör vissa former av våld, såsom barn- och tvångsäktenskap. Dessutom finns det i artikel 37 i Istanbulkonventionen en uttrycklig förpliktelse att vidta åtgärder för att säkerställa att uppsåtligt tvingande av en vuxen person eller ett barn till äktenskap är straffbelagt.
Bedömningspromemorian behandlar fyra alternativ med vilka tvingande till äktenskap kan beaktas i strafflagen:
- att tillämpa de nu gällande bestämmelserna i strafflagen utan att ändra eller precisera dem;
- att precisera strafflagens bestämmelse om människohandel (SL 25:3) så att tvingande till äktenskap läggs till i bestämmelsen som syfte av gärningen;
- att föreskriva separat om straffbarheten av tvingande till äktenskap i strafflagens bestämmelse om tvång;
- att lägga till en ny separat bestämmelse om straff i strafflagen.
Expertgruppen för uppföljning av tillämpningen av Istanbulkonventionen GREVIO har bedömt situationen i Finland i sin rapport år 2019 och rekommenderat Finland att specificera särskilda brottsrekvisit för tvångsäktenskap. Även FN:s människorättskommitté rekommenderade våren 2021 att Finland bör som en del av åtgärderna mot våld mot kvinnor uttryckligen kriminalisera tvångsäktenskap.
Jämställdhetsombudsmannen tar inte ställning till vilket av de ovannämnda alternativen för strafflagen som skulle vara bäst. Lagberedningen bör dock fortsätta med tanke på allvarlighetsgraden av denna kränkning och lagändringens betydelse för jämställdheten mellan könen. Enligt ombudsmannens syn skulle ett uttryckligt omnämnande av tvingande till äktenskap i strafflagen betyda att denna kränkning mot de mänskliga rättigheterna som i regel drabbar kvinnor och flickor tas på allvar i den nationella lagstiftningen. Även om man skulle bedöma att antalet personer som blir utsatta för tvång i Finland är lågt, ska behovet av speciallagstiftning övervägas grundligt i enlighet med kränkningens allvarlighetsgrad.
09.03.2022
