Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden: att erbjuda nyttigheter med en rabattkampanj med olika villkor för kvinnor och män var diskriminering som förbjuds i jämställdhetslagen
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden anser i sitt avgörande 8.1.2024 att erbjuda nyttigheter med en rabattkampanj med olika villkor för kvinnor och män var diskriminering som förbjuds i jämställdhetslagen.
Finlayson hade genomfört rabattkampanjer där rabatt på produkterna erbjöds i princip endast för kvinnor. Enligt bolaget syftade kampanjerna till lönejämställdhet mellan kvinnor och män. I sina utlåtanden 2017, 2018 och 2022 hade jämställdhetsombudsmannen konstaterat att dylika kampanjer strider mot jämställdhetslagens diskrimineringsförbud. Dessutom hade Reklametiska rådet ansett att bolaget hade agerat i strid med god sed och försatt kvinnor och män i olika ställningar i sin reklamkampanj.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade i sitt avgörande att Finlayson hade erbjudit nyttigheter med en rabattkampanj med olika villkor för kvinnor och män och därmed försatt kvinnor och män i olika ställningar på grund av kön i fråga om utbudet av allmänt tillgängliga varor. Enligt Finlayson hade alla kunder oavsett kön kunnat utnyttja rabatten. Nämnden ansåg att det ändå inte framgick tydligt från kampanjerna att alla skulle ha haft en faktisk möjlighet att utnyttja kampanjförmånerna utan att separat begära det. Nämnden konstaterade att det även var problematiskt ur perspektivet för förbudet mot diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck att kampanjrabatten hade riktats till ”kvinnor och personer som känner sig som kvinnor”. Tillhörighet till en könsminoritet är en angelägenhet som tillhör privatlivet, och näringsidkare har ingen rätt att fråga sina kunder om det. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att det i ärendet hade uppstått en presumtion om direkt diskriminering på grund av kön.
Nämnden ansåg att bolagets mål att främja lönejämställdheten mellan kvinnor och män genom att lyfta missförhållandet till den offentliga debatten i sig var berättigat, men konstaterade att det inte är tillåtet att sträva efter ens ett berättigat mål med medel som strider mot jämställdhetslagen. Nämnden ansåg att bolagets rabattkampanjer för det första inte kunde anses vara korta i och med att de pågick under 3–10 dagar. Den förmån som erbjöds på basis av kön kunde inte heller avses vara ringa när det beroende på antalet inköp kunde vara fråga om en betydande förmån i och med att någon övre gräns inte hade ställts på inköp med rabatterat pris. Nämnden ansåg att man därmed inte hade strävat efter att uppnå det i sig berättigade målet med befogade och behövliga medel såsom förutsätts i jämställdhetslagen. Förfarandet kunde inte heller motiveras med positiv särbehandling.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att Finlayson inte hade motbevisat den presumtion om direkt diskriminering som uppstått i ärendet vad gäller bolagets rabattkampanjer och förbjöd bolaget att i sina rabattkampanjer och övriga marknadsföring fortsätta med det diskriminerande förfarande som enligt jämställdhetslagen är förbjuden. Nämnden förenade sitt beslut med vite på 30 000 euro.
(Ej lagakraftvunnet)
Fallbeskrivningar i sin helhet har publicerats på diskriminerings- och jämställdhetsnämndens websidor på finska: Tapausselosteet 2024 - Yhdenvertaisuus- ja tasa-arvolautakunta
22.01.2024
