Arbetsgivarens skyldighet att utreda misstänkta trakasserier (TAS 30/2023, givet 5.6.2023)

A och åtta andra personer bad jämställdhetsombudsmannen utreda huruvida de har utsatts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. De som bad om ett utlåtande uppgav att en arbetstagare i chefsposition utsatt dem för sexuella trakasserier. De sexuella trakasserierna hade innefattat bland annat könsanspelande gester och miner, fräcka uttalanden, tvetydiga vitsar, kommentarer om utseendet, beröringar och kramar.  

Bedömning av ärendet

Enligt 8 d § i jämställdhetslagen ska arbetsgivarens förfarande anses vara förbjuden diskriminering, om en arbetsgivare efter att ha fått vetskap om att en arbetstagare i sitt arbete har blivit utsatt för sexuella trakasserier eller andra trakasserier på grund av kön försummar att vidta de åtgärder som står till buds för att förhindra trakasserierna.

Arbetsgivaren ska således se till att inte en arbetstagare i arbetslivet blir utsatt för sexuella eller andra trakasserier på grund av kön och med hjälp av adekvata metoder ingripa i de upplevda trakasserierna. Det åligger den som blivit utsatt för trakasserier att upplysa trakasseraren om att dessa aktiviteter inte är önskvärda. Man kan också berätta om trakasserierna för en arbetsgivarrepresentant, förtroendemannen eller arbetarskyddsfullmäktigen. Vid en bedömning av arbetsgivarens åtgärder kan det också utredas om det på arbetsplatsen finns anvisningar om förfarandena vid trakasserier, och om det finns anvisningar, hur väl man informerat om dessa på arbetsplatsen. 

Det rör sig om trakasserier när den som gjort sig skyldig till det vet eller med normal omdömesförmåga borde ha vetat att beteendet eller förfarandet inte är önskvärt. Förhindrandet och undvikandet av trakasserier grundar sig framför allt på att ta hänsyn till andra människor och respektera alla människors frihet och självbestämmanderätt. I detta fall framhäver den för trakasserier misstänkta personens chefsposition hens ansvar att handla exemplariskt och se till att den på arbetsplatsen rådande kulturen är trygg och för alla en trevlig miljö där man beter sig sakligt och ingen utsätts för trakasserier eller annat olämpligt bemötande.

Jämställdhetsombudsmannen anser att den som misstänks för trakasserier med normal omdömesförmåga borde ha insett att bland annat fräcka vitsar inte hör hemma på arbetsplatsen.
Bevisbördan tillfaller arbetsgivaren, då det finns skäl att misstänka att en arbetstagare blivit ett föremål för trakasserier på arbetsplatsen. Arbetsgivaren har en skyldighet att visa att hen omsorgsfullt uppfyllt kraven på jämställdhet. Jämställdhetsombudsmannen anser att det på basis av uppgifterna som lämnats av dem som begärt ett utlåtande och den av arbetsgivaren beställda utredningen klarlagts att arbetstagarna utsatts för sexuella trakasserier. I detta ärende bedöms således arbetsgivarens skyldighet att påvisa att det krav som ställs på arbetsgivaren att ingripa i trakasserier har uppfyllts omsorgsfullt.

I den av arbetsgivaren beställda utredningen konstateras det att sexuella trakasserier förekommit under en längre tid. Jämställdhetsombudsmannen ansåg att arbetsgivaren senast efter att ha mottagit den aktuella utredningen borde ha börjat utreda i vilken utsträckning arbetstagare utsatts för trakasserier och vidta nödvändiga åtgärder för att få slut på trakasserierna.

Av de mottagna utredningarna har jämställdhetsombudsmannen fått uppfattningen att arbetstagarna betraktar arbetsgivarens åtgärder som otillräckliga. Det har också förblivit oklart i vilken utsträckning trakasserierna har utretts av arbetsgivaren och huruvida trakasserierna fortsatt efter att arbetsgivaren delgivits trakasserierna. Av de mottagna utredningarna får man dock intrycket att arbetsgivaren utrett endast de trakasserier som A utsatts för och som resulterade i att den av arbetsgivaren beställda utredningen skrevs.

Jämställdhetsombudsmannen anser att arbetsgivaren har och har haft den skyldighet som avses i 8 d § i jämställdhetslagen att ingripa i sexuella trakasserier som arbetsgivaren fått kännedom om. Om arbetsgivaren inte handlar eller inte har handlat på detta sätt uppstår det för arbetsgivaren en i 11 § i jämställdhetslagen avsedd skyldighet att betala en gottgörelse.

Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att arbetsgivaren inte kan kringgå sin skyldighet att vidta åtgärder enligt grunden att arbetsgivaren inte alls utreder annat icke-önskat beteende än det som A upplevt. 

04.07.2023