Underlättandet av visstidsanställningar ökar sannolikt diskriminering på grund av graviditets- och familjeledighet och försvårar kvinnornas ställning på arbetsmarknaden (RP-utkast till lagar om ändring av arbetsavtalslagen m.m.) (VN/22728/2024; TAS/403/2025, utfärdat 8.7.2025)

Andelen visstidsanställda löntagare i Finland är redan nu högre än i flera andra EU-länder. Detta har också konstaterats i propositionen. Visstidsanställningar är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män. Visstidsanställningarna försvårar redan nu kvinnornas avancemang i karriären och skapar ekonomisk osäkerhet. Den föreslagna regleringen skulle klart försvåra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden ytterligare.

I propositionen konstateras att visstidsanställda löntagares karriärer är mer instabila, splittrade och kortare jämfört med de som har fast anställning. De visstidsanställda löntagarna rapporterar om ekonomisk osäkerhet (cirka två visstidsanställda av tre) och om att de som ordinarie arbetstagare skulle våga ingripa mer i de missförhållanden som de upptäcker på arbetsplatsen (cirka 40 %). De negativa sidorna framhävs i visstidsarbete som sker mot personens vilja.  

I fråga om regleringen av tidsbundna arbetsavtal är det nödvändigt att beakta regleringens förhållande till de internationella människorättskonventioner som är förpliktande för Finland och till de skyldigheter som följer av Europeiska unionens lagstiftning och rättspraxis. Jämställdhetsombudsmannen önskar att dessa skyldigheter på internationell nivå och EU-nivå ännu skulle bedömas i den fortsatta beredningen av propositionen. När nationell rätt stiftas ska man förutom enskilda artiklar även ägna tillräcklig uppmärksamhet åt målen i varje avtal. 

Enligt lagförslaget är målet att undanröja hindren för sysselsättning och stärka verksamhetsförutsättningarna särskilt för små och medelstora företag. Syftet med de förslag till lindring av arbetslagstiftningen som föreslås i propositionen är att avveckla främjandet av sysselsättandet och därmed främja sysselsättningen. I propositionen konstateras dock att det i ljuset av befintlig information inte skulle öka sysselsättningen. Även ändringens inverkan på produktiviteten och därigenom på den ekonomiska tillväxten är oklar. 

I lagförslaget konstateras också att den föreslagna ändringen kan leda till att skillnaderna mellan arbetet som utförs och karriärerna i ordinarie anställningar och visstidsanställningar ökar, samt att kvaliteten på arbetet försämras i visstidsarbete. När visstidsanställningarna ökar i stället för ordinarie arbete kan det ta längre tid att uppnå en stabil ställning på arbetsmarknaden.  

Antalet visstidsanställningar skulle enligt propositionen öka kvantitativt förutom i de fall där detta används vid rekrytering av en ny arbetstagare, och även för att visstidsanställningar som görs utan grundad anledning på vissa arbetsplatser kan leda till ”flera visstidsanställningar med olika arbetstagare, till exempel i rutinmässiga uppgifter. Sådana konsekvenser skulle sannolikt i hög grad drabba unga, personer med invandrarbakgrund och andra arbetstagargrupper med en svagare ställning på arbetsmarknaden.”

Lagändringen om att underlätta visstidsanställningar skulle också mycket sannolikt öka diskrimineringen som kvinnor upplever på grund av graviditets- och familjeledighet. Även om diskriminering är förbjuden i jämställdhetslagen ökar propositionen ändå medvetet strukturer som sannolikt uttryckligen ökar diskrimineringen på arbetsmarknaden och gör det allt svårare att ingripa i den. 

I propositionen presenteras inte heller i övrigt något som skulle stärka myndigheternas befogenheter eller resurser till denna del. Regeringen har inte heller i sina övriga propositioner tills vidare lyft fram lagstiftningsändringar för att effektivt bekämpa diskriminering på grund av graviditets- och familjeledighet. 

Jämställdhetsombudsmannen förutsätter att man i den fortsatta beredningen av propositionen i tillräcklig utsträckning överväger propositionens negativa könskonsekvenser och deras förhållande till att propositionens konsekvenser för sysselsättningen eller produktiviteten ska anses vara minst osäkra. 

Utlåtandet kan läsas i sin helhet som bilaga (pdf på finska).
 

09.07.2025