RP 85/2024 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om främjande av lokala avtal

Jämställdhetsombudsmannen tackar riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott för möjligheten att bli hörd om regeringens proposition för att främja lokala avtal. Jämställdhetsombudsmannen konstaterar att de eventuella könskonsekvenserna av den föreslagna regleringen är förknippade med frågor som inte har besvarats i regeringens proposition och som inte heller har bedömts i detalj. 

Konsekvenserna för könen har bedömts snävt 

Enligt propositionen har den föreslagna regleringen eventuella konsekvenser i arbetslivet för könen, men det är svårt att bedöma dem på förhand. Bedömningen av propositionens könskonsekvenser är därför begränsad och abstrakt. Av propositionen framgår inte hur den påverkar till exempel löneskillnaderna mellan könen, även om rådet för bedömning av lagstiftningen krävde en bedömning av ärendet. 

Enligt propositionen kan man anta att utvidgningen av lokala avtal oftare gäller mans- än kvinnodominerade arbetsplatser, eftersom ändringarna inte omfattar den offentliga sektorn med undantag av staten. På så sätt faller till exempel kvinnodominerade branscher inom kommun- och välfärdsbranschen utanför den föreslagna regleringen. Detta innebär dock inte att propositionen inte kan innebära konsekvenser för könen. I synnerhet de indirekta konsekvenser kan vara betydande. 

Jämställdhetsombudsmannen betonar vikten av en noggrann bedömning av konsekvenserna för könen särskilt i lagstiftning som berör arbetslivet. Detta är centralt redan utifrån syftet med lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Lagen har som ett syfte att förbättra kvinnornas ställning särskilt i arbetslivet. 

Kollektivavtalens allmänt bindande verkan kan försämras särskilt i kvinnodominerade branscher 

Jämställdhetsombudsmannen fäster särskild uppmärksamhet vid att de riksomfattande kollektivavtalens representativitet enligt förslaget kan försämras om arbetsgivarspecifika kollektivavtal blir vanligare. Inom vissa branscher kan detta leda till att det riksomfattande kollektivavtalet inte längre kan anses vara allmänt bindande. Om risken realiseras kan konsekvenserna enligt propositionen uttryckligen drabba kvinnliga löntagare, särskilt inom privata servicebranscher. Detta kan leda till att arbetsvillkoren försämras ytterligare inom branscher där lönenivån även i övrigt är sämre än genomsnittet. 

Jämställdhetsombudsmannen anser att risken för att den allmänt bindande verkan försämras är reell och att den skulle ha betydande konsekvenser ifall den realiseras. Den kvinnodominerade privata servicesektorn har många atypiska anställningsförhållanden, en låg lönenivå och en svag ställning på arbetsmarknaden. Inom branscherna arbetar också många arbetstagare med ett främmande språk som modersmål. Effekten av att den allmänt bindande verkan försvinner på anställningsförhållandets minimivillkor kan inom dessa branscher vara särskilt skadlig. Kollektivavtalens täckning äventyras bland annat inom livsmedelsbranschen, handeln och restaurangbranschen. Alla dessa är starkt kvinnodominerade branscher. 

Den önskade effekten av propositionen är att öka produktiviteten. Detta är svårt särskilt inom arbetskraftsintensiva kvinnodominerade servicebranscher. Förbättringen av produktiviteten bör inte i första hand ske genom försämrade arbetsvillkor, genom att eventuellt försämra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. 

Det kan bli svårare att kombinera arbete och familj 

Enligt förslaget är möjligheterna till lokala avtal för närvarande i överlägset de flesta fall kopplade till arbetstiden. Arbetstidssystemen har redan nu avtalats lokalt i stor utsträckning inom många branscher. 

Jämställdhetsombudsmannen fäster uppmärksamhet vid att den ännu större flexibiliteten som möjliggörs av lokala avtal i fortsättningen kan försvåra möjligheterna att samordna arbete och familj på ett betydande sätt. Samhällets omsorgssystem stöder för närvarande inte behoven hos personer med oregelbunden arbetstid, och det är svårt att kombinera atypiska arbetsskift och arbetsrotation med bland annat barndagvård. Indirekt drabbas kvinnorna i synnerhet av konsekvenserna av att det blir svårare att samordna arbete och familj, då kvinnor fortfarande bär största delen av omsorgsansvaret. 

Jämställdhetslagen förpliktar till att främja jämställdhet i arbetslivet 

Jämställdhetsombudsmannen påminner om 6 § i jämställdhetslagen, som förpliktar alla arbetsgivare att bland annat främja jämställdheten mellan könen i fråga om löner och arbetsvillkor samt underlätta samordningen av arbete och familj genom att fästa särskild uppmärksamhet vid arbetsarrangemangen. Skyldigheterna i fråga är bindande för arbetsgivarna även i fråga om lokala avtal. 

08.10.2024