Misstanke om trakasserier på det förberedande lägret inför sommar-OS i Tokyo (TAS 156/2022, utfärdat 20.6.2022)
A bad jämställdhetsombudsmannen utreda om hon har blivit diskriminerad på det sätt som förbjuds i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986, nedan jämställdhetslagen) på det förberedande lägret inför sommar-OS i Tokyo.
A berättade att hon varit och ätit med OS-laget, då en anställd B vid Finlands olympiska kommitté sagt till henne med ett skratt att "A, nu fick du ett nytt jobb här på lägret, för du kan komma till mitt rum varje kväll och tvätta av mig för att de här karlarna litar jag inte på som tvättare" (till denna situation hänvisas nedan som en s.k. tvättinvit). Efter det inträffade försökte A tala både med Olympiska kommitténs och Finlands Idrottsförbunds representanter, men man har inte ingripit i fallet.
Bedömning av ärendet
En ställning som jämställs med arbetstagare
Enligt 3 § 1 mom. i jämställdhetslagen avses med arbetstagare en person som genom avtal förbinder sig att åt en annan (arbetsgivaren) under dennes ledning och övervakning utföra arbete mot lön eller annat vederlag eller som står i tjänsteförhållande eller annat därmed jämförbart anställningsförhållande till staten, ett välfärdsområde, en kommun eller ett annat offentligt samfund. Vad som i denna lag föreskrivs om arbetstagare iakttas i tillämpliga delar också på den som arbetar i ett annat rättsförhållande som kan jämställas med ett anställningsförhållande.
A:s företag har med Finlands Idrottsförbund ett avtal om köpta tjänster, till vilket hör bland annat att delta i elittävlingar som lagmedlem. Finlands Idrottsförbund och Olympiska kommittén bad henne att delta som medlem i det olympiska laget på det förberedande OS-lägret i Tokyo. Enligt den redogörelse som mottagits av A har det i hennes företag inte funnits andra arbetstagare. A har förbundit sig till att personligen producera tjänster åt Finlands Idrottsförbund enligt ett avtal om köpta tjänster. Vid olympiska spelen i Tokyo var A medlem i teamet och fick en ersättning av Olympiska kommittén. Jämställdhetsombudsmannen anser att A till både Finlands Idrottsförbund och Olympiska kommittén stått i ett anställningsförhållande som kan jämföras med en arbetstagare på det sätt som avses i 3 § i jämställdhetslagen.
Utredningar
Jämställdhetsombudsmannen begärde en utredning både av Finlands Idrottsförbund och Olympiska kommittén. Båda organisationerna talade om i sina redogörelser att de omedelbart fått information om incidenten, men inte vetat om att den behandlas som eventuella sexuella trakasserier, till dess att medierna tog upp frågan på våren 2022. Både Olympiska kommittén och Finlands Idrottsförbund har förhållningsregler för situationer med trakasserier. Båda organisationerna har förbundit sig till idrottssamfundets ansvarsprogram. Enligt Olympiska kommitténs utredning tolkades den situation som A beskrivit som dålig humor.
B har getts möjlighet att yttra sig i frågan med stöd av 41 § i förvaltningslagen. B sade sig inte komma ihåg den incident som A beskriver och inte heller de ord som han använt. Enligt B:s uppfattning har det inte rört sig om en tvättinvit eller maktutövning. B förklarade att om han hade sagt på det sätt som A beskriver, skulle det uppenbarligen ha rört sig om kränkande och dålig humor. B sade att han enligt sin egen uppfattning inte gjort sig skyldig till de sexuella trakasserier som påstås i begäran om utredning. Han är dock ledsen för den indignation som hans uppträdande orsakat.
Sexuella trakasserier
Enligt 7 § i jämställdhetslagen avses med sexuella trakasserier någon form av icke önskvärt verbalt, ickeverbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur vars syfte är eller som leder till en kränkning av en persons psykiska eller fysiska integritet, särskilt när detta sker genom att skapa en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller tryckande stämning. Enligt det förberedande arbetet för jämställdhetslagen kan sexuella trakasserier komma till uttryck i form av oförskämt prat med sexuell underton eller oanständiga skämt. Det rör sig om trakasserier då, när gärningsmannen vet eller med användning av sunt förnuft borde ha vetat att hans uppträdande inte är önskvärt. I rättslitteratur har kommenterats att man på sin fritid kan berätta oförskämda skämt och underhålla sina vänner, men att sådant prat inte hör till på arbetsplatsen. Enligt jämställdhetsombudsmannens syn borde B ha förstått med användning av sunt förnuft att det inte är önskvärt uppträdande att rikta den s.k. tvättinviten till en representant för det motsatta könet. Därtill ska även B:s ställning på det förberedande OS-lägret, vilket är en tydlig indikation på att han har ett ansvar att agera föredömligt och se till att trakasserier eller något annat olämpligt bemötande inte riktas mot någon som finns på lägret.
Enligt det förberedande arbetet för jämställdhetslagen är det i första hand trakasseraren själv som är ansvarig. Han eller hon kan ställas inte bara till straffrättsligt ansvar för sin handling utan också till ansvar enligt skadeståndslagen. B har i sin redogörelse talat om att han inte minns det inträffade och inte heller sina ord. Enligt jämställdhetsombudsmannens syn fråntar glömskan inte trakasseraren ansvar.
Arbetsgivarens ansvar för att förhindra trakasserierna
Enligt 8 d § i jämställdhetslagen ska arbetsgivarens förfarande anses vara förbjuden diskriminering, om en arbetsgivare efter att ha fått vetskap om att en arbetstagare i sitt arbete har blivit utsatt för sexuella trakasserier eller andra trakasserier på grund av kön försummar att vidta de åtgärder som står till buds för att förhindra trakasserierna.
Enligt det förberedande arbetet för jämställdhetslagen ska käranden i det fall då det är fråga om en försummelse för att förhindra trakasserier visa att han eller hon anmält trakasserierna till arbetsgivaren, och att denne inte vidtagit de åtgärder som står till buds för att förhindra trakasserierna. A berättade att hon försökt få stöd både från Olympiska kommittén och Finlands Idrottsförbund.
Enligt det förberedande arbetet för jämställdhetslagen anses ett seriöst förhållningssätt till påstådda trakasserier och omedelbart inledande av utredning vara en effektiv åtgärd att för att ingripa i trakasserier. En annan effektiv åtgärd anses enligt det förberedande arbetet vara det att den som gjort sig skyldig till trakasserier omedelbart blir föremål för arbetsrättsliga eller disciplinära åtgärder som motsvarar trakasseriernas art och grad av grovhet. Arbetsgivaren har i kraft av sin arbetsledningsrätt, efter att ha fått vetskap om inträffade trakasserier, tillräckligt effektiva befogenheter och medel för att vidta åtgärder även för den som gjort sig skyldig till trakasserier. Beroende på graden och frekvensen av trakasserierna rör det sig då om en anmärkning eller varning som ges till trakasseraren eller permittering och i sista hand en uppsägning eller hävning av trakasserarens anställningsförhållande.
Bevisbördan tillfaller arbetsgivaren, då det finns skäl att misstänka att en arbetstagare blivit ett föremål för trakasserier på arbetsplatsen. Arbetsgivaren har en möjlighet att visa att han omsorgsfullt uppfyllt kraven på jämställdhet. Både Olympiska kommittén och Finlands Idrottsförbund har konstaterat i sina redogörelser att A inte kallat det som hon blivit utsatt för sexuella trakasserier. Jämställdhetsombudsmannen anser att arbetsgivaren inte fråntas sin skyldighet att utreda saken på grundval av att A inte kallat situationen för sexuella trakasserier, utan att händelseförlopp borde ha utretts.
Olympiska kommittén började utreda saken först efter att den uppmärksammats i media, när det gått flera månader efter händelsen, trots att saken kom till Olympiska kommitténs kännedom omedelbart. Uppenbarligen har Olympiska kommitténs handlingsmodell som gäller ingripande i trakasserier inte heller följts i detta fall. Olympiska kommittén har inte diskuterat med B om det inträffade utifrån redogörelser. På grund av dessa skäl anser jämställdhetsombudsmannen Olympiska kommitténs åtgärder ha varit otillräckliga. Jämställdhetsombudsmannen anser att Olympiska kommittén försummat den i 8 d § i jämställdhetslagen avsedda skyldigheten att ingripa i de sexuella trakasserier som den blivit informerad om.
Enligt jämställdhetsombudsmannens syn borde Finlands Idrottsförbund, efter att ha fått vetskap om de trakasserier som A blivit utsatt för, ha underrättat Olympiska kommittén om saken och begära denna utreda saken samt förhindra att arbetstagaren i fortsättningen utsätts för trakasserier. Jämställdhetsombudsmannen anser således att Finlands Idrottsförbund försummat den i 8 d § i jämställdhetslagen avsedda skyldigheten att ingripa i de sexuella trakasserier som det blivit informerad om. Därtill rekommenderar jämställdhetsombudsmannen att Finlands Idrottsförbund utarbetar anvisningar och handlingsmodeller även för sådana situationer, där en arbetstagare blir utsatt för trakasserier.
20.06.2022
