Unga får många frågor.
Vad ska du bli när du blir stor?
Vad tänker du söka för utbildning?
Vilka planer har du för framtiden?

Frågorna är oftast välmenande. Bakom dem finns intresse, omtanke och ibland också stolthet. Ändå finns det ibland något annat i dem: de vuxnas brådska att få svar.
Jag minns detta från min egen ungdom.

En vuxen som stod mig mycket nära och var viktig för mig hoppades i flera år att jag skulle bli barnläkare. Hen talade ofta om det. Tanken var säkert välmenande. I hens ögon var barnläkare ett fint yrke och en god framtid.

Jag blev inte barnläkare. Det kan vi lätt konstatera i dag.

Jag visste egentligen alltid att det inte var min väg. Ändå visste jag länge inte vad min egen väg skulle vara. Det var tidvis frustrerande också för mig själv. Men jag minns att jag tyckte att det var ännu mer frustrerande hur många andra verkade så säkra på vad jag borde göra och hurdan jag borde vara.

Först senare har jag förstått att just detta ofta är vad ungdom är. Sökande. Ofullständighet. Osäkerhet. Ibland också att ta fel.

Ungdomens uppgift är inte att redan veta vem man är.
Ungdomens uppgift är att få växa.
Detta gäller alla unga. Det gäller särskilt unga som tillhör könsminoriteter.

Många av dem tvingas fundera på sådant som en ung person som tillhör majoriteten kanske aldrig behöver tänka på. Vågar jag berätta om mig själv? Blir jag accepterad? Kan jag vara mig själv i skolan, på sociala medier, i en hobby eller hemma?

I stället för yrkesplaner handlar frågorna om själva kärnan i deras identitet. Vissa möter diskriminering, mobbning eller känslor av utanförskap just då när de mest skulle behöva trygghet, särskilt trygga vuxna omkring sig.
Därför är årets tema för Pride-månaden, friheten att växa, så viktigt.

Friheten att växa betyder inte att en ung person måste ha alla svar. Tvärtom. Det betyder rätten att i lugn och ro få söka dem.

Det betyder möjligheten att pröva, fundera, fråga och ibland också ändra sig utan rädsla för att bli avvisad.
Just därför har trygga vuxna så stor betydelse. En ung person behöver inte människor omkring sig som har alla svar. Hen behöver människor som lyssnar, tar på allvar och ger utrymme att växa till sig själv.

De vuxnas uppgift är inte att skriva den ungas berättelse färdig. De vuxnas uppgift är att se till att den unga får skriva den själv.

Varje ung person har rätt till sin egen berättelse.