Jämställdhetsombudsmannen samlade samhällsaktörer i Finlandiahuset

Jämställdhetsombudsmannen Mia Spolander samlade den 9 juni 2026 en bred grupp samhällsaktörer i Finlandiahuset till ett gemensamt evenemang. På plats fanns myndigheter, aktörer från arbetslivet, forskare, representanter för organisationer samt andra samhällspåverkare.

I sitt öppningsanförande betonade Spolander betydelsen av tillit, rättsstaten och jämställdheten som grund för det finländska samhället.

– Tillit uppstår inte av en slump. Den byggs upp genom rättsstaten, fungerande institutioner och erfarenheten av att varje människa har ett värde och en plats i samhället, konstaterade Spolander.

I sitt tal granskade Spolander jämställdhet som en del av en bredare samhällsutveckling och påminde om att jämställdhet inte bara är en enskild politisk fråga.

– Jämställdhet mellan könen är inte en slutpunkt. Den är en oskiljaktig del av ett rättvist samhälle, sade hon.

Spolander lyfte också fram sambandet mellan trygghet, tillit och rättvisa.

– Jämställdhet är inte en fråga som är skild från trygghet. Ett jämställt samhälle är också ett tryggare samhälle, betonade hon.

I sitt tal framhöll Spolander betydelsen av oberoende institutioner och påminde om att jämställdhetsombudsmannens byrå fyller 40 år nästa år.

– Starka institutioner uppstår inte genom att de försöker vara allt för alla. De uppstår genom att deras uppgift och syfte förblir tydliga, sade Spolander.

Målet med mottagningen för inbjudna gäster var att stärka dialogen och föra samman människor som ser på samhället ur olika perspektiv men som förenas av ett intresse för ett rättvist och demokratiskt samhälle.
Nedan följer jämställdhetsombudsmannens tal i sin helhet.

Jämställdhetsombudsmannen Mia Spolander: Jämställdhet mellan könen är inte en slutpunkt, utan en väsentlig del av ett rättvist samhälle

”Kära vänner, kära samarbetspartner,
när jag började i det här uppdraget för tre månader sedan frågade många mig vilken sorts jämställdhetsombudsman jag tänker vara. Jag har tänkt mycket på detta.

Jag tänker att varje tid ställer sina egna frågor också till jämställdheten. Vi lever på många sätt i en tid av snabba förändringar och stor osäkerhet. Händelser i världen speglas i oss mer omedelbart än kanske någonsin tidigare, och samhällsdebatten är mer tillspetsad än förr.

Just i sådana tider framträder en sak som vi kanske alltför sällan säger högt. 
Tillit. 
Tillit till att samhället behandlar människor rättvist. Tillit till att rättigheterna förverkligas. Och tillit till att också svåra frågor kan diskuteras på ett sätt som inte splittrar utan bygger ett gemensamt samhälle.

Ur ett internationellt perspektiv är Finland fortfarande ett land med stark tillit. Jag tycker inte att vi ska ta det för givet.

Tillit uppstår inte av en slump. Den byggs upp genom rättsstaten, fungerande institutioner och erfarenheten av att varje människa har ett värde och en plats i samhället. Jämställdhet hör som en väsentlig del till denna diskussion.

Därför tycker jag också om en tanke av Tove Jansson.
Hon skrev en gång:
”Allting är mycket osäkert – och just det gör mig lugn.”

Det jag tycker om i den tanken är att osäkerhet inte nödvändigtvis bara är ett hot.

Framtiden är aldrig helt färdig eller förutsägbar. Men just därför behöver vi tillit, rättigheter och starka institutioner. Inte för att de skulle undanröja all osäkerhet, utan för att de hjälper oss att ta oss igenom den tillsammans.

Det vore oärligt att tala om jämställdhet enbart som ett ideal eller en framtida möjlighet. Utvecklingen av jämställdheten i Finland har i många avseenden varit stark. Men inte ens de starkaste samhälleliga framstegen bär av sig själva.

Varje tid för med sig nya frågor, nya missförhållanden och nya skyldigheter att också se det som lätt blir osynligt. I dag handlar dessa frågor bland annat om segregeringen i arbetslivet, löneskillnader och diskriminering. De handlar om hur arbete och omsorg fortfarande fördelas, vilka möjligheter människor har i arbetslivet och om de upplever sina rättigheter som verkliga också i vardagen.

De handlar också om könsrelaterat våld – en allvarlig jämställdhets- och människorättsfråga som berör alltför många människors liv.

Och de handlar om huruvida personer som hör till könsminoriteter kan leva tryggt och som sig själva utan rädsla för diskriminering eller för att deras rättigheter ifrågasätts. 

Detta är inte bara enskilda jämställdhetsfrågor.
De berör hur rättvist människor upplever samhället – och hur samhällets framtid formas.

Och kanske är det just hur minoriteternas rättigheter förverkligas som säger särskilt mycket om hur stark rättsstaten verkligen är.

Det förs just nu många diskussioner i Finland om ekonomin, tillväxten och samhällets hållbarhet.

Därför borde vi också tala öppnare än tidigare om förhållandet mellan jämställdhet och ekonomi. Arbetslivet, kompetensen, tillgången på arbetskraft och människors möjlighet att använda sina förmågor fullt ut är också jämställdhetsfrågor.

Jämställdhet är ändå inte bara en fråga om individers möjligheter. Den syns också i hur samhällets strukturer och beslut behandlar olika grupper av människor.
Jämställdhet och samhällets ekonomiska hållbarhet borde inte ställas mot varandra. Ett samhälle där människors kompetens och möjligheter kan tas i full användning är ett starkare och mer hållbart samhälle.

Detta är ändå inte bara en fråga om ekonomisk politik.
Det är också en fråga om rättvisa – och om hur mycket mänsklig potential samhället är berett att se och ta till vara.

I vår tid syns också ett annat intressant fenomen.
Många samhällsfrågor betraktas just nu ur ett säkerhetsperspektiv. I detta avseende tycker jag att det är viktigt att trygghet inte förstås alltför snävt.
Trygghet byggs inte bara genom försvar eller krisberedskap. Den byggs också genom tillit, delaktighet och erfarenheten av att människor blir rättvist behandlade.

Rättigheter ska inte betraktas som bestående eller självklara. Vi ser omkring oss en utveckling där betydelsen av jämställdhet och mänskliga rättigheter allt oftare utmanas.

Finland står inte utanför denna utveckling. Ett jämställt samhälle är också ett tryggare samhälle.

Jag tänker att diskussionen om jämställdhet i slutändan också är en diskussion om vilket slags samhälle vi vill bygga – och på vilka principer vi bygger det.

Jag har också tänkt mycket på rättsstatens och institutionernas betydelse. Oberoende myndigheter, rättsskyddssystem och en stark rättsstat är inte administrativa detaljer. De är en del av grunden för samhällets tillit.

Jämställdhetsombudsmannen är nästa år redan en 40-årig institution. En sådan kontinuitet är värdefull. Institutioner som stärker tilliten känner sin uppgift, bär på ett minne och kan förnyas utan att förlora sitt syfte. Just därför finns det skäl att värna om institutionernas syfte.

Samhället förändras snabbt, och med det uppstår nya förväntningar och nya frågor att lösa. Men samtidigt måste vi fråga oss vad varje institutions grundläggande uppgift är. Starka institutioner uppstår inte genom att de försöker vara allt för alla. De uppstår genom att deras uppgift och syfte förblir tydliga. Också förverkligandet av jämställdhet och rättsskydd behöver sådana institutioner.

Jag ser jämställdhetsombudsmannens uppdrag ur detta perspektiv. Jämställdhetsombudsmannens viktigaste uppgift är att trygga rättigheter och ingripa mot diskriminering. Att se till att jämställdhetslagstiftningen förverkligas i människors liv. Utöver att trygga rättsskyddet är vår uppgift att identifiera hinder för jämställdhet och främja lösningar för att undanröja dem.

Dessa uppgifter förutsätter oberoende – och det håller jag mycket fast vid. Samtidigt tänker jag att oberoende inte betyder distans. Tvärtom.

Jag vill vara en jämställdhetsombudsman som lyssnar, samtalar och bygger broar – utan att för den skull kompromissa med rättigheter eller rättsstatens principer.

I det här rummet finns människor som ser på samhället ur olika perspektiv och arbetar i olika roller. Just sådana här möten har ett värde.

Ingen aktör bygger jämställdhet ensam. Och inget perspektiv ser heller hela bilden på egen hand. Därför tycker jag att det är viktigt att också svåra frågor kan diskuteras öppet, respektfullt och utan att olikhet förvandlas till motsättning.

Jämställdhetsombudsmannen är framför allt en garant för rättsskyddet. Men jag hoppas också att denna institution för sin del kan främja en samtalskultur där rättigheter, människovärde och demokrati förblir grunden för diskussionen.

Vi har alla våra egna uppgifter och vårt eget ansvar.
Men jag tror att vi förenas av ansvaret för vilket slags samhälle vi bygger.

Ett samhälles styrka mäts i hur väl det kan trygga varje människas rättigheter, värde och möjlighet att delta. Jämställdhet mellan könen är inte en slutpunkt. Den är en oskiljaktig del av ett rättvist samhälle.

Gerhard af Schultén, dåvarande konsumentombudsman, som beredde jämställdhetslagen, sade en gång att ”jämställdhet inte borde förstås som att något tas ifrån någon, utan att det är mer för alla”. Jag tycker att den tanken fortfarande är aktuell.

Det lönar sig också att tala om jämställdhet på hoppets språk.
Inte för att problemen skulle vara små eller lätta. Utan för att framtiden inte är något som bara händer oss. Den är något som vi tillsammans kan påverka.

Ett varmt tack för att ni är här i dag.”

10.06.2026