Jämställdhet i vardagen – första tankar som jämställdhetsombudsman

När jag inleder mitt arbete som jämställdhetsombudsman har jag stannat upp vid en grundläggande fråga: förverkligas jämställdheten i Finland i praktiken, eller stannar den alltför ofta vid principer?

I Finland skyddas jämställdheten genom lag och betraktas som ett centralt samhälleligt värde. Ändå uppstår den inte av sig själv. Det märks i jämställdhetsombudsmannens kundarbete i konkreta situationer – i rekryteringar, löner och i hur arbete och familjeliv förenas. Rättigheter får betydelse först när de fungerar i vardagen.

Jag anser det viktigt att jämställdhet framför allt ses som en rättsskyddsfråga. Jämställdhetsombudsmannens uppgift är att säkerställa att människor har möjlighet att få sina ärenden behandlade och sina rättigheter prövade. I detta uppdrag är jämställdhet i första hand inte politik, utan en del av rättsstaten.

Rättsstaten innebär att lagar binder alla och att rättigheter kan försvaras oberoende och effektivt. Jämställdheten förverkligas i sista hand i frågan om människor i praktiken har möjlighet att få sina rättigheter tryggade när de står inför en starkare part.

På senare tid har det också riktats allt fler förväntningar mot jämställdhetsombudsmannens uppdrag, bland annat när det gäller kunskapsproduktion, rapportering och olika administrativa uppgifter. Utvecklingen är i viss mån förståelig, även om dess betydelse är begränsad i jämställdhetspolitikens helhet. Mitt i allt detta är det viktigaste att se till att denna utveckling inte skymmer ombudsmannens kärnuppdrag: rättsskyddsuppdraget måste förbli tydligt och primärt.

Jämställdhet är inte en enskild fråga, utan knuten till många delar av samhället. Arbetslivet, utbildningen, familjepolitiken och socialskyddet bildar helheter. Lösningar uppstår därför ofta i skärningspunkterna mellan dessa områden. Till exempel diskriminering i rekrytering som gäller familjeledigheter faller direkt inom jämställdhetslagens tillämpningsområde, men bakom detta ligger bredare arbetslivspraxis samt strukturer inom familjepolitiken och socialskyddet. Hållbara lösningar förutsätter därför åtgärder på flera olika områden. Jämställdhetsombudsmannens uppgift är att ingripa i diskriminering i enskilda fall och därigenom bidra till lösningar som fungerar även mer allmänt.

Jämställdhet berör alla. Könsmångfald är en väsentlig del av dagens samhälle och att beakta den är en viktig del av jämställdhetsarbetet. Det handlar framför allt om att varje individ har rätt att bli bemött som sig själv och utan diskriminering. I praktiken kan detta innebära att tjänster, blanketter och vardagliga möten beaktar könsmångfald: att människor kan använda sitt eget namn och inte tvingas ange kön i onödan. På så sätt säkerställs att alla kan fungera i vardagen utan diskriminering och bli bemötta som sig själva.

Jämställdhetsdiskussionen har förändrats under de senaste åren och delvis också polariserats. För mig är jämställdhet framför allt en gemensam fråga. Det handlar inte om en motsättning mellan kvinnor och män, utan om hur samhället kan fungera rättvist för alla. Jämställdhet mellan könen innebär att alla kan verka och bli bemötta likvärdigt i alla delar av samhället, utan diskriminering eller förutfattade meningar.

Jämställdhet skapas inte enbart genom myndigheternas arbete. Den byggs genom samspelet mellan lagstiftning, arbetslivets praxis och människors vardagliga val. Som jämställdhetsombudsman vill jag bidra till denna utveckling – genom att övervaka att rättigheterna förverkligas och föra in kunskap och perspektiv i samhällsdebatten.

När jag inleder detta uppdrag anser jag det viktigt att lyssna och förstå olika erfarenheter. Jämställdhetsarbete kräver både noggrann analys och förmågan att se helheter. Samtidigt är det avgörande att säkerställa att den kunskap vi får leder till praktiska åtgärder och lösningar som främjar jämställdhet mellan könen i hela samhället.

Jämställdhet är ett centralt värde i det finländska samhället. Men dess förverkligande är inte en självklarhet. Därför måste vi arbeta för det – varje dag.
 

Mia Spolander
jämställdhetsombudsman

 

30.03.2026