Utlåtande om utkastet till regeringens proposition till riksdagen med förslag till fastställande av könstillhörighet och lagar som har samband med den (TAS 98/2022, utfärdat 1.4.2022)
Jämställdhetsombudsmannen understöder lagförslaget och anser det vara viktigt att den nya lagen om fastställande av könstillhörighet stiftas under den pågående regeringsperioden. Jämställdhetsombudsmannen påminner å andra sidan om att den nya lagen endast är ett steg, dock ett viktigt sådant, mot en förbättrad rättslig ställning för transpersoner. Det krävs ytterligare förändringar både i lagstiftningen, till exempel skydd för interkönade personer, och på det praktiska planet för ett effektivt förebyggande av diskriminering enligt könsidentiteten och könsuttrycket och för bättre genomförande av rättigheterna för personer som hör till en könsminoritet.
I den nya föreslagna lagen om fastställande av könstillhörighet gäller 1 § villkoren för fastställande av könstillhörighet. Personen ska lägga fram redogörelse för att varaktigt uppleva sig tillhöra det kön som ska fastställas. Enligt detaljmotiveringarna kan inga närmare krav ställas på innehållet i redogörelsen eftersom könsidentiteten är en individuell och personlig upplevelse, som inte alltid motsvarar en binär uppfattning om kön. Enligt förslaget är förutsättningen inte att sökande är transkönad. Under vissa förutsättningar kan exempelvis en interkönad person ansöka om rättsligt fastställande av könet. På den här punkten i motiveringarna nämns inte icke-binära personers möjlighet att ansöka om fastställande av könet.
Å andra sidan nämns det på annat håll i regeringspropositionen att andelen icke-binära har ökat betydligt och att man bedömer att lagförslaget i viss utsträckning kommer att ha positiva effekter också på icke-binära personernas ställning. Trots att det rättsligt endast är möjligt att fastställa könet som kvinna eller man anser jämställdhetsombudsmannen det vara möjligt att vissa icke-binära personers uppfattning om könet kan ligga närmare det andra könet än vad personer har antecknats som i befolkningssystemet. Därför är det möjligt att en del av icke-binär personerna kommer att ansöka om fastställande av könet. I specialmotiveringen skulle det vara skäl att också nämna icke-binära personer.
I anknytning till kravet på att personen ska vara myndig anser jämställdhetsombudsmannen det vara viktigt att social- och hälsovårdsministeriet har låtit utföra en utredning av barnens och ungdomarnas ställning ur perspektivet fri- och rättigheter samt mänskliga rättigheter. Jämställdhetsombudsmannen anser den uppfattning som presenterats i utredningen, enligt vilken ett kategoriskt rättsligt fastställande av könet grundat på myndighetsåldern, inte verkar vara förenligt med barnets bästa. Jämställdhetsombudsmannen understöder en omsorgsfull fortsatt utredning, som kunde användas som grund för ett beslut om en lagstiftningsmodell som tar hänsyn till de minderåriga.
Enligt 2 § 4 mom. i propositionen ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i de fall då sökande är gift eller lever i ett registrerat parförhållande underrätta personens make eller den andra parten i ett registrerat partnerskapet om fastställande av könstillhörighet. Jämställdhetsombudsmannen uppmanar lagstiftaren att noggrant överväga om bestämmelsen är nödvändig. Som huvudregel hör det inte till myndigheternas uppgifter att informera en part i ett äktenskap eller i ett registrerat partnerskap om ärenden som gäller den andra parten. I princip är många frågor som omfattas av integritetsskyddet, såsom uppgifter om hälsotillståndet, ett kundförhållande hos socialvården och förändringar i den ekonomiska situationen, sådana som myndigheten inte förmedlar från den ena parten till den andra i ett parförhållande. Eftersom en ändring av det rättsliga könet inte har någon direkt påverkan på parten i parförhållandet ser jämställdhetsombudsmannen inte varför myndigheten borde meddela om en ändring i könsuppgifterna på det sätt som föreslås i bestämmelsen.
Enligt 3 § 1 mom. i lagförslaget gällande rättsverkningar av fastställandet ska den könstillhörighet som fastställts som regel betraktas som personens könstillhörighet vid tillämpningen av annan lagstiftning. I motiveringarna konstateras det att det fastställda könet är avgörande vid tillämpningen av värnpliktslagen (1438/2007), men varken i motiveringarna eller konsekvensbedömningen lyfter man fram vad uppbådsplikten i praktiken betyder för de personer som fastställer sitt kön som man i en sådan ålder att de med hänsyn till sin ålder fortfarande är uppbådspliktiga. Vid den fortsatta beredningen bör uppmärksamhet fästas vid detta.
I 2 mom. till samma paragraf hänvisar man till en persons "reproduktionsbiologiska könstillhörighet". Begreppet var ett nytt begrepp för definition av könet på lagstiftningsnivå. Det är viktigt att sådana dimensioner i könet som i synnerhet har betydelse för reproduktionshälsan och den sexuella hälsan identifieras och att tillgången till vård eller undersökningar inte äventyras på grund av det rättsligt fastställda könet. Man bör dock fästa uppmärksamhet vid att användningen av ett sådant nytt begrepp inte orsakar motsättningar mellan olika definitioner av könet så att en person blir utsatt för diskriminering eller osaklig behandling hos exempelvis hälsovården.
Jämställdhetsombudsmannen vill dessutom fästa uppmärksamhet vid att det finns mycket sådan praxis i samhället som inte direkt grundar sig på lag. I synnerhet tvätt- och omklädningsrum uppdelade enligt kön är sällan något som har reglerats på lagstiftningsnivå. De är dock en del av vardagen för majoriteten av befolkningen i skolor, på arbetsplatser, i hobbyer och tjänster.
Jämställdhetsombudsmannen anser att man i samband med omarbetningen av lagstiftningen, exempelvis vid reformer i jämställdhetslagen, bör fästa uppmärksamhet vid vad olika slags avskiljande enligt könet grundar sig på och på vilken nivå det skulle vara bra att ta in detta i lagstiftningen.
Jämställdhetsombudsmannens utlåtande i sin helhet på finska (PDF).
05.04.2022
