Utlåtande om statsrådets redogörelse om jämställdhetspolitiken (SRR 5/2022 rd, utfärdat 29.11.2022)
Jämställdhetsombudsmannen hördes av riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott om statsrådets redogörelse om jämställdhetspolitiken 30.11.2022. Redogörelsen om jämställdhetspolitiken granskar de olika delområden av samhällslivet brett.
Redogörelsen ställer sju huvudsakliga mål samt delmål som hänför sig till dem. I sitt utlåtande koncentrerade sig ombudsmannen särskilt på mål som ställts i följande kapitel: Ett jämlikt och diskrimineringsfritt Finland, Ett Finland som är fritt från könsrelaterat våld, Ett ekonomiskt jämställt Finland och Ett Finland med en jämställd arbetsfördelning och utbildning.
Ett jämlikt och diskrimineringsfritt Finland
Jämställdhetsombudsmannen anser att redogörelsens betoning på genomförandet av Finlands internationella förpliktelser för att förebygga diskriminering på grund av kön är viktig. Detta förutsätter också att avgörandena och rekommendationerna av övervakningsorgan för människorättskonventionerna verkställs utan dröjsmål. Hur väl jämställdhetslagen fungerar och dess eventuella ändringsbehov ska bedömas i ljuset av de internationella förpliktelserna och rekommendationerna, i synnerhet vad gäller tillräckligt rättsskydd.
Behov att utveckla rättsskyddet
Redogörelsen fastställer jämställdhet som en nationell prioritet. För att jämställdhet ska förverkligas krävs tillräcklig övervakning och tillräckliga rättsskyddsmedel. Såsom det konstateras i redogörelsen bör det på ett täckande sätt utredas hur jämställdhetslagen fungerar och nödvändiga ändringar beredas utifrån bedömningen.
Jämställdhetsombudsmannen har behandlat behoven att ändra jämställdhetslagen och rättsskyddsbehoven för offer för diskriminering i sin berättelse till riksdagen under våren 2022. Jämställdhetsombudsmannen har rekommenderat bland annat att ombudsmannen får en självständig rätt att väcka talan. Det skulle även vara viktigt att jämställdhetsombudsmannen skulle få möjlighet att bli hörd i domstolar i ärenden som handlar om tillämpningen av jämställdhetslagen. I och med att diskrimineringsärenden blir mer komplexa anser ombudsmannen att det skulle vara viktigt att ha behörighet i fråga om intersektionell diskriminering där kön, könsidentitet eller könsuttryck är en av grunderna för diskriminering.
Det finns ett tydligt behov av adekvata rättsskyddsmedel med låg tröskel. Rättsskyddet av diskrimineringsoffer kunde förbättras genom att utveckla diskriminerings- och jämställdhetsnämnden till ett rättsskyddsorgan med låg tröskel. I detta sammanhang skulle det vara viktigt att utreda om nämnden skulle kunna beordra gottgörelse för brott mot diskrimineringsförbud eller åtminstone ge sin rekommendation i dessa fall såsom föreslagits i samband med den partiella reformen av diskrimineringslagen.
I redogörelsen konstateras att jämställdombudsmannens resurser är otillräckliga i förhållande till uppgifterna och behovet att övervaka efterlevnaden av jämställdhetslagen. Effektiv lagövervakning kräver tillräckliga resurser, såsom arbetslivs- och jämställdhetsutskott tidigare har konstaterat.
Beaktande av könsmångfalden
Vårt samhälle och dess tjänster har ännu inte skräddarsytts för att ta hänsyn till könsmångfalden. Jämställdhetsombudsmannen berömde redogörelsen för att frågan har behandlats i den och understödjer redogörelsens notering om att det bör utvärderas om olika könande förvaltningsförfaranden är nödvändiga. Tjänsterna ska utvecklas så att könsmångfalden och de särskilda behoven av olika befolkningsgrupper beaktas vid ordnandet av tjänsterna.
Ett ekonomiskt jämställt Finland
Ett av jämställdpolitikens mål enligt redogörelsen är att det sker en halvering av det genomsnittliga löne- och inkomstsgapet under en livstid mellan könen före slutet av decenniet, vilket kan anses vara ett nödvändigt mål för främjande av jämställdheten.
Jämställdhetsombudsmannen är enig med redogörelsen om att för att uppnå jämställda löner måste staten ta ansvar för att internationella människorättsförpliktelser uppfylls och för att de grundläggande fri- och rättigheterna faktiskt tillgodoses.
Förutsättningarna för att uppnå målet är såsom beskrivits i redogörelsen ingripande i lönediskrimineringen, korrigering av lönestrukturer som ökar ojämställdheten samt omvärdering av hur krävande arbete inom olika branscher är. Jämställdhetslagen bör kompletteras med en definition om begreppet likvärdigt arbete.
Därför anser jämställdhetsombudsmannen att det är viktigt att könskonsekvenserna bedöms i samband med arbetslagstiftningen. Endast på det sätt beaktas könskonsekvenserna i tillräcklig omfattning i samband med arbetsrättsliga frågor.
Jämställdhetsombudsmannen betonar vikten av bedömning av könskonsekvenserna även vid beredningen av socialskyddsreformen. Det faktum att könen har olika positioner på arbetsmarknaden och att vårdansvaret fördelas ojämnt påverkar även pensionerna, den sociala tryggheten och tjänsterna, varför bedömningen av könskonsekvenserna inte får försummas.
Framskridandet av de jämställdhetspolitiska målsättningarna ska följas upp
Redogörelsen ställer upp nationella jämställdhetspolitiska mål som sträcker sig över regeringsperioderna. Dylika mål har hittills saknats i Finland.
För effektivitetens skull anser jämställdhetsombudsmannen att det är nödvändigt att redogörelsens mål blir konkreta åtgärder i de framtida regeringarnas program. Jämställdhetsombudsmannen föreslår att ansvaret fördelas på alla förvaltningsområden för att följa upp och säkerställa att arbetet mot dessa mål går framåt.
Jämställdhetsombudsmannen föreslår också att en interimsbedömning bör övervägas för att säkerställa att de jämställdpolitiska mål som fastställts i redogörelsen skrider framåt.
30.11.2022
