Jämställdhetsombudsmannens utlåtande till riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om diskrimineringsombudsmannen (RP 123/2021 rd) (TAS 481/2021, utfärdat 6.10.2021)
Jämställdhetsombudsmannen finner det väldigt viktigt att en uppgift som rapportör av våld mot kvinnor inrättas. Kvinnospecifik och könssensitiv uppföljning av våld och bedömning av åtgärderna mot våld är nödvändig. Det är viktigt att förstå identifieringen av våld som könsrelaterat våld, eftersom man på så sätt bättre lyckas bekämpa våld och skydda offren.
Jämställdhetsombudsmannen ser det som viktigt att rapportören om våld mot kvinnor är en självständig och oberoende myndighet.
Det centrala i uppgiften som rapportör är att verksamheten baseras på kunskap. Enligt jämställdhetsombudsmannen syn förutsätter en bedömning av utfallet för stödet till offren, tillgången till tjänster och realiseringen av gärningsmännens straffansvar i allmänhet en bedömning av myndighetsåtgärderna. Många myndighetshandlingar som gäller våld i hemmet och sexuellt våld vid hälsovården, socialväsendet, polisen, åklagaren och domstolarna innehåller sekretessbelagda uppgifter. Om rapportören inte har rätt till information vad gäller sådana sekretessbelagda handlingar, kan rapportören enligt jämställdhetsombudsmannens syn inte sköta sin uppgift enligt målet. Jämställdhetsombudsmannen ser det som nödvändigt att rapportören har rätt till information utan hinder av sekretess.
Jämställdhetsombudsmannen vill understryka vikten av att rapportörsuppgiften grundar sig på mänskliga rättigheter. Finland förväntas vidta åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor bland annat enligt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW-konventionen) och Europeiska rådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Finland har upprepade gånger fått anmärkningar av internationella människorättsorganisationer för bristerna i åtgärderna för bekämpning av våld mot kvinnor.
Jämställdhetsombudsmannen vill påminna om att människorättskonventioner med bestämmelser om våld mot kvinnor innebär olika skyldigheter, och deras tillämpningsområden och övervakningsmekanismer skiljer sig från varandra. Till exempel enskilda klagomål är inte möjliga enligt Istanbulkonventionen, men till exempel CEDAW-konventionen och Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter tillåter dem.
Jämställdhetsombudsmannen ser Istanbulkonventionen som en betydande människorättskonvention som är bindande för Finland. Konventionen har också uttryckligen nämnts i propositionen. Det är ändå viktigt i rapportörens uppgift att beakta Finlands människorättsskyldigheter i fråga om våld mot kvinnor som en helhet.
Utöver Istanbulkonventionen skulle det ingå naturligt i rapportörens uppgifter att bland annat följa internationella klagomål om mänskliga rättigheter (våld mot kvinnor) samt bedömning av vilka åtgärder som Finland har vidtagit på grund av eventuella konstaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
11.10.2021
