Hoppa till innehåll

Utlåtande till riksdagens lagutskott om ändring av strafflagen och övervägande av kön som grund för straffskärpning (RP 7/2021 rd, utfärdat 27.10.2021)

Den 27 oktober 2021 hördes jämställdhetsombudsmannen av riksdagens lagutskott om en ändring av strafflagen, enligt vilken man som grund för straffskärpning skulle lägga till ett omnämnande om könet som motiv för gärningen.

Lagutskottet begärde ett yttrande från jämställdhetsombudsmannen om regeringens proposition till riksdagen om reformen av strafflagen. (RP 7/2021 rd) I sitt utlåtande tittade ombudsmannen på strafflagen ur ett jämställdhetsperspektiv. 

Den föreslagna ändringen är välkommen, men delvis bristfällig

Brott, våld och hatretorik är könsuppdelade företeelser. Majoriteten av våldsbrotten är våld mellan männen. Detta konstateras också i regeringens förslag. Sammantaget finns det genomsnittliga skillnader mellan könen när det gäller former, motiv och effekter av våld när man jämför kvinnor och män som gärningsmän och offer. Jämställdhetsombudsmannen anser att könsrelaterat våld måste erkännas och förstås för att man bättre ska kunna bekämpa våld och hatretorik och skydda offren. 

Jämställdhetsombudsmannen är positiv till att inkludera kön i strafflagen (39/1889) enligt propositionen. Den föreslagna ändringen är dock delvis bristfällig när det gäller jämställdheten och Finlands skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter. Jämställdhetsombudsmannen stöder principen om ett könsneutralt utgångsläge i strafflagen, men fäster uppmärksamheten på de uppfattningar om kön som anges i motiveringen.

Internationella människorättsförpliktelser kräver en bredare översyn av jämställdhets- och strafflagen  

Finlands internationella skyldigheter på människorättsområdet kräver att könsrelaterat våld mot kvinnor bekämpas, och ett sådant enhetligt perspektiv borde ha inkluderats i propositionens motiveringar. I internationell rätt definieras könsrelaterat våld mot kvinnor som våld mot kvinnor på grund av kön och/eller våld där offren vanligtvis är kvinnor.

Enligt definitionen i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) avses med kön de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett visst samhälle anser passande för kvinnor respektive män. Till skillnad från regeringens förslag, som snävt definierar kön som ett personligt, externt observerbart kännetecken, är det lättare att förstå vad det är frågan om när det gäller kön, våld och hat mot kvinnor och könsrelaterat våld, mot bakgrund av begreppet kön i internationell rätt.

Syftet med förslaget är att betona hur klandervärda gärningar som motiveras av hat på grund av kön är. Syftet är också att kraftigare än tidigare ta itu med systematiska trakasserier, hot och riktade trakasserier som hotar yttrandefriheten, myndighetsverksamhet, forskning och information. Däremot bedöms effekten av lagändringen huvudsakligen vara attitydändrande. Dessutom anges i förslaget att det är motiverat att bedöma könsrelaterat hat i lagstiftningen på samma sätt som rasism. I likhet med rasism och rasistiska brott behandlas dock inte könsdiskriminering och kvinnors historiskt underordnade ställning som ett strukturellt socialt problem som skulle kunna beaktas vid bedömningen av klandervärda handlingar i strafflagen.

I Istanbulkonventionen regleras försvårande omständigheter i materiell (straff)rätt och det krävs bland annat att konventionsstaterna ser till att ett brott som begåtts i nära relationer beaktas som en skärpande omständighet i nationell rätt. I regeringens proposition står det dock till exempel om våld inom relationen att även om kvinnor är mer typiska offer för våld inom parrelationer, är motivet inte relaterat till kön, utan till exempelvis äktenskapsproblem, svartsjuka och hämnd. I en djupare förståelse av våld mot kvinnor och könsrelaterat våld anses de ovan nämnda motiven dock vara könsrelaterade. Ombudsmannen beklagar att denna åsikt inte beaktades vid utarbetandet av regeringens förslag eller att behovet av eventuella separata brottskännetecken inte beaktades i detta avseende.

Det konstateras i propositionen att alternativet till att ändra skärpningsgrunderna kunde ha varit att lägga till kön till egenskapen hets mot folkgrupp. Detta regleringsalternativ har dock avvisats genom att hänvisa till att syftet med bestämmelsen har varit att skydda utsatta grupper som befinner sig i en minoritetsställning eller i ett annat behov av särskilt skydd.  I detta avseende skulle jämställdhetsombudsmannen ha önskat att man vid utvärderingen av regleringsalternativet hade beaktat vikten av jämställdhet som en väletablerad och allmänt förbjuden diskrimineringsgrund. Det är nu möjligt att handlingar för vilka de föreslagna skärpningsgrunderna inte gäller kan undantas från bestraffning.

Behovet av skydd för personer som tillhör en könsminoritet 

Eftersom de benämningar som människor använder om sig själva och sina könsidentiteter varierar, har det angetts i förslaget att sådana namn inte uttryckligen kan beaktas och definieras i strafflagen. Därför har man i propositionen kommit fram till att motivet för handlingen som rör offrets könsidentitet, könsuttryck eller så kallad interkönhet att offret är interkönad även i fortsättningen bör betraktas som ”annat” parallellt hatmotiv. I propositionen avser man däremot man och kvinna med kön.

Jämställdhetsmannen anser att detta är inkonsekvent och kontraproduktivt. Könsidentitet och könsuttryck är väletablerade begrepp som ingår i lagstiftningen. I regeringens proposition hänvisas också till jämställdhetslagen, som definierar dessa begrepp. Vid utarbetandet av reformen av jämställdhetslagen undersöktes hur man på bästa sätt kan ta hänsyn till könsskillnader och skydda personer som tillhör en könsminoritet mot diskriminering. Då lades även en bestämmelse om myndigheter till i jämställdhetslagen, 6c § i lagen, enligt vilken en myndighet på ett objektivt och systematiskt sätt måste förhindra diskriminering på grund av könsidentitet.

Personer som tillhör könsminoriteter är särskilt utsatta för olika former av trakasserier, till exempel på grund av att de tillhör en könsminoritet, och det skulle vara viktigt att synliggöra detta. Jämställdhetsombudsmannen anser därför att det är viktigt att inte bara inkludera kön utan även könsidentitet och könsuttryck i bestämmelsen. 

01.11.2021