Utlåtande till riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott samt till försvarsutskottet om frivillig militärtjänst för kvinnor (RP 182/2021 rd). (TAS 560/2021, utfärdat 15.11.2021)
Både riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott och försvarsutskottet begärde ett utlåtande av jämställdhetsombudsmannen om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om frivillig militärtjänst för kvinnor (182/2021 rd). Jämställdhetsombudsmannen gav utlåtanden med samma innehåll till båda utskotten.
Jämställdhetsombudsmannen hördes 15.11.2021 i ärendet av riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott.
Jämställdhetsombudsmannen övervakar lagändringar och utvecklingsarbete i anslutning till landets försvar ur jämställdhetens synvinkel
I regeringens proposition 182/2021 rd föreslås det att en ny lag om frivillig militärtjänst för kvinnor stiftas. Syftet med reformen är att uppdatera lagstiftningen om frivillig militärtjänst för kvinnor i enlighet med kraven i grundlagen och samtidigt att även i övrigt göra lagtekniska uppdateringar.
De begrepp som används i lagen och åldersgränserna för tjänstgöring föreslås delvis bli förenhetligade med värnpliktslagen. Lagen avses ersätta den gällande lagen med samma namn.
Enligt en bedömning av nuläget kan det i synnerhet anses vara problematiskt att sådana ärenden som enligt 80 § i grundlagen ska regleras i lag, regleras genom en förordning av statsrådet och föreskrifter av försvarsministeriet. De centrala förslagen i propositionen är att lyfta upp bestämmelserna om tidsfristen för ansökan till militärtjänst, uppbåd, graviditet och persedelpenning till lagnivå.
Jämställdhetsombudsmannen understöder de föreslagna ändringarna angående författningsnivån.
Jämställdhetsombudsmannen kontaktas regelbundet om värnplikten och den avvikande behandlingen av kvinnor och män i anslutning till den. Kontakterna har bland annat berört persedelpenningen, utrustning, utstyrsel och försök med gemensamma stugor. Enligt jämställdhetsombudsmannens syn för de upprepade kontakterna fram hur olika saker kan upplevas orättvisa, särskilt om det inte är klart vad som eftersträvas med respektive praxis. Jämställdhetsombudsmannen har redan tidigare konstaterat att det för värnpliktens del är bra att fästa uppmärksamhet vid vad de könsvisa arrangemangen baserar sig på, när könsspecifika arrangemang är nödvändiga och på vilken nivå dessa arrangemang ska avgöras. Jämställdhetsombudsmannen anser det vara viktigt att de könsspecifika förfarandena i det nuvarande systemet är klart motiverade och kända för alla.
Jämställdhetsombudsmannen tar inte ställning till hur landets försvar ska ordnas i Finland, men anser det vara viktigt att man i utvecklingsarbetet rörande försvaret beaktar främjande av jämställdhet mellan könen. Det hur jämställdhet bäst kan främjas, beror på de grundläggande lösningarna för ordnandet av försvarsskyldigheten.
Ordnande av könsspecifikt försvar och jämställdhet mellan könen
De viktigaste bestämmelserna i anknytning till jämställdhet mellan könen finns i grundlagen och jämställdhetslagen. Enligt 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen och särbehandling på grund av kön förutsätter ett godtagbart skäl. Enligt paragrafen ska jämställdhet mellan könen dessutom främjas i samhällelig verksamhet. Jämställdhetslagen har till sitt syfte samma inriktning som bestämmelserna i grundlagen, men bestämmelserna i grundlagen hänvisar inte till någon enskild lag, utan innehåller en mer allmän skyldighet att utveckla lagstiftningen som riktar sig till lagstiftaren.
Enligt 127 § i grundlagen har varje finska medborgare skyldighet att delta i fosterlandets försvar. Detta har i praktiken genomförts så att en allmän värnplikt har föreskrivits för männen i enlighet med värnpliktslagen (2007/1438), och därtill har kvinnor haft möjlighet till frivillig militärtjänst i enlighet med lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995).
Det nationella försvarssystemet baserar sig alltså på olika behandling av kvinnor och män på lagstiftningsnivå. I samband med att nuvarande värnpliktslag stiftades konstaterade grundlagsutskottet att grundlagen traditionellt inte har ansetts förhindra att värnplikt föreskrivs endast för män genom lag. Militärtjänst för kvinnor har ansetts kunna basera sig på frivillighet och kunna föreskrivas i lag. Såsom det konstateras i förslaget har lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor trätt i kraft före reformen av de grundläggande rättigheterna. Grundlagsutskottet har inte behandlat ämnet ur synvinkeln för diskrimineringsförbudet och skyldigheten att främja jämställdhet i grundlagen. Jämställdhetsombudsmannen anser det vara positivt att förslaget även har sänts för utlåtande till grundlagsutskottet, eftersom könsspecifikt ordnande av landets försvar i princip är betydelsefullt för jämställdheten mellan könen.
Olika behandling av människor på grund av kön är inte kategoriskt förbjudet och jämställdhet mellan könen förutsätter inte att kvinnor och män behandlas på samma sätt i alla situationer. Samtidigt vill man nuförtiden målmedvetet minska särskiljning som baserar sig på traditionella stereotypiska könsroller och exempelvis i lagstiftningen har man eftersträvat ett så könsneutralt språk som möjligt. Numera ställer också antidiskrimineringslagstiftningen, inklusive Europeiska unionens lagstiftning och internationella människorättsskyldigheter, vissa krav på sådana situationer där kvinnor och män behandlas olika. Lagstiftaren har dock större prövningsrätt än lagtillämparen beträffande när människor kan särskiljas på basis av kön.
I jämställdhetslagen förbjuds direkt diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck. Med direkt diskriminering, försättande av kvinnor och män i olika ställning, avses närmast beviljande av olika fördelar och rättigheter eller fastställande av vissa skyldigheter, begränsningar eller belastningar. Det allmänna förbudet mot diskriminering enligt 7 § i jämställdhetslagen omfattar hela lagens tillämpningsområde, dvs. i regel alla områden inom samhällslivet och alla situationer där diskriminering kan förekomma. I 9 § i jämställdhetslagen föreskrivs det dock att reglering av värnplikt så att det gäller endast män uttryckligen är ett tillåtet undantag till diskrimineringsförbudet.
Jämställdhetsombudsmannen anser det vara önskvärt att riksdagen utöver de lagtekniska omständigheterna bedömer frivillig militärtjänst för kvinnor övergripande i ljuset av jämställdhet mellan könen, de grundläggande rättigheterna och antidiskrimineringsrätten. Utöver lagstiftningen är det viktigt att lagstiftaren utvärderar och diskuterar godtagbarheten i att försätta kvinnor och män i olika ställning och proportionaliteten i metoderna.
19.11.2021
