Utlåtande till riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott om reformen av familjeledigheter (RP 129/2021 rd) (TAS 509/2021, utfärdat 14.10.2021)

Jämställdhetsombudsmannen hördes av riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott rörande reformen av familjeledigheter 15.10.2021.

Riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott har bett jämställdhetsombudsmannen om ett utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av sjukförsäkringslagen, arbetsavtalslagen och lagen om småbarnspedagogik samt till vissa lagar som har samband med dem (RP 129/2021 rd, nedan reformen av familjeledigheter).

Enligt regeringens proposition har förslaget som mål att föräldraledigheterna och ansvaret för vård av barn ska delas jämnare än nu mellan båda föräldrarna. Målet är också att främja ett jämlikt bemötande av olika familjeformer i föräldradagpenningssystemet och öka systemets flexibilitet med hänsyn till familjernas olika behov vad gäller utnyttjandet av ledigheter och dagpenningar.  De mål som satts upp för reformen av familjeledigheter är värda att stödjas. Särskilt en jämnare fördelning av omsorgsansvaret kan ha en positiv effekt på jämlikheten i arbetslivet, förbättra särskilt kvinnornas möjligheter att delta i arbetslivet samt göra det lättare att förena arbete och familjeliv. 

Enligt jämställdhetsombudsmannens syn innehåller propositionen dock några förslag som är problematiska ur perspektivet för jämställdheten mellan könen.

Familjeledigheter med avseende på diskrimineringsförbuden

Diskriminering på grund av graviditet, förlossning, föräldraskap eller kön är förbjuden i lagstiftningen. Vid granskning av förbjuden diskriminering är det viktigt att ta hänsyn till huruvida de personer som jämförs i varje given situation står sinsemellan i en jämförbar ställning där de i regel ska behandlas på samma sätt. Enligt den gällande lagstiftningen har man till exempel kunnat betala ut moderskapspenning under en längre tid än faderskapspenningen. Ur synpunkten för diskrimineringsförbuden i jämställdhetslagen har detta varit möjligt i och med att grunderna för betalningen av moderskaps- och faderskapspenningen har varit olika. Grunden för moderskapspenningen har varit möjligheten att stanna hemma från arbetet och därmed trygga moderns egen och barnets hälsa samt barnets vård i hemmet. Med faderskapspenningen har man uppmuntrat fadern att delta i vården av sitt barn och att skapa en god relation till sitt barn  (till exempel RP 50/2004, s. 9). Även grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GruU 38/2006 rd konstaterat att jämlikhetsbestämmelsen i 6 § i grundlagen inte hindrar att grunderna för dagpenningar som bestäms på olika grunder behandlas olika. 

Föräldrapenningen har däremot ansetts ha en annan ställning än moderskaps- och faderskapspenningar. Syftet med föräldrapenningen är att trygga barnets vård i hemmet. Vad gäller föräldraledigheten anses föräldrarna stå i jämförbar ställning och de ska behandlas lika, varför bland annat föräldrapenningen ska betalas lika för en mor eller en far som vårdar barnet.
Med regeringens proposition ändras strukturen av familjeledigheten så att det framöver endast skulle finnas graviditetspenning som är avsedd för den gravida och födande föräldern samt föräldrapenning. Föräldrapenning skulle betalas till alla föräldrar oavsett kön, varmed föräldrar av olika kön står i jämförbar ställning under den tid föräldrapenningen betalas ut. Därför ska modern och fadern behandlas lika som mottagare av förmåner som hänför sig till föräldraledigheten. 

Förslagen om graviditetspenning

Syftet med graviditetspenningen

I propositionen föreslås att 9 kap. 1–2 § i sjukförsäkringslagen skulle föreskriva om graviditetspenning som skulle ersätta moderskapspenningen. Enligt motiveringarna skulle graviditetspenning vara avsedd för gravida personer för tryggande av utkomsten under frånvaro från arbetet som förutsätts i slutskedet av graviditeten (RP 129/2021 rd, s. 97). Betalningen av den nuvarande moderskapspenningen har motiverats med att dess syfte är ”att ge modern en chans att vara borta från arbetet och på så sätt trygga både sin egen och barnets hälsa”.  Detta perspektiv på hälsa saknas helt från förslaget till reform av familjeledigheter. 

Jämställdhetsombudsmannen anser att man i motiveringarna till förslagen till graviditetspenning borde fortfarande ha hänvisat till skydd under graviditet och moderskap. Behovet att trygga hälsan av den gravida och födande föräldern och återhämtningen från graviditeten och förlossningen finns fortfarande kvar. Detta bör framgå tydligt av lagstiftningen. Detta skulle även ha betydelse för mödrarnas rättsliga ställning.

Graviditetspenningperioden

Enligt propositionen skulle den gravida och födande föräldern alltid ha rätt till graviditets- och föräldrapenning i minst 105 vardagar. Detta skulle inte förutsätta att man är barnets vårdnadshavare eller att man vårdar barnet. Föräldrapenningperioden och föräldraledigheten har traditionellt varit förknippade med vård av barn. Jämställdhetsombudsmannen anser att föräldrapenningperioden inte kan ersätta den tidsperiod som den gravida och födande föräldern ska ha rätt till, till exempel av skäl som förknippas med skydd under graviditet och moderskap som ligger till grund för den nuvarande moderskapsledigheten. Jämställdhetsombudsmannen vill påpeka att i fråga om användningen av föräldrapenning är modern och fadern inte annars heller i jämförbar ställning i och med att i de flesta fall skulle en del av moderns dagar med föräldrapenning gå till återhämtningen från graviditeten och förlossningen. Detta är problematiskt enligt lagstiftningens bestämmelser om diskriminering.

Jämställdhetsombudsmannen anser att återhämtningen från graviditeten och förlossningen samt amningen av barnet förutsätter att graviditetspenning betalas ut och att graviditetspenningperioden omfattar även tiden efter förlossningen. Det skulle vara viktigt att förlänga graviditetspenningperioden från det som föreslagits. Målsättningen skulle kunna vara en betald moderskapsledighet på minst sex veckor efter förlossningen som förutsätts i artikel 8 i den reviderade europeiska sociala stadgan och dess övervakningsförfarande. Även ILO:s konvention om reform av skydd vid havandeskap och barnsbörd fastställer en obligatorisk ledighet efter förlossningen till minst sex veckor. 

I konventionen finns även bestämmelser om pauser för ammande. Jämställdhetsombudsmannen anser att införandet av dessa bestämmelser kan behöva utredas även i Finland om föräldrarna börja dela föräldraledigheten jämnare än hittills. 

Betalda moderskaps- och faderskapsledigheter i tjänste- och arbetskollektivavtal 

Regeringens proposition har inte granskat hur reformen eventuellt kan påverka betalda moderskaps- och faderskapsledigheter i tjänste- och arbetskollektivavtal samt därmed påverka kvinnornas och männens ekonomiska ställning eller lika lön. 

Förhandlingar om tjänste- och arbetskollektivavtal och deras innehåll omfattas av parternas autonomi i fråga om avtal. Jämställdhetsombudsmannen anser att reformen av familjeledigheten ändå innebär en risk för att mödrarnas betalda moderskapsledighet skulle i sin nuvarande form tas bort från tjänste- och arbetskollektivavtalen eller avsevärt förkortas. I så fall skulle den ekonomiska ställningen av mödrar i arbetsförhållanden försämras dramatiskt. Den förhöjda dagpenningen (90 procent av trehundradelen av årsinkomsten) för graviditetspenningperioden och föräldraledigheten (sammanlagt 56 vardagar) skulle inte ersätta denna ekonomiska förlust.  Detta skulle sannolikt påverka även den medelinkomst som beskriver löneskillnaden mellan kvinnor och män. För närvarande är medelinkomsten för kvinnor cirka 84 % av medelinkomsten för män. 

22.10.2021