Utlåtande om utkastet till regeringens proposition om ändring av lagen om diskrimineringsombudsmannen (TAS 44/2021, utfärdat 4.3.2021)

Justitieministeriet bad ett utlåtande av jämställdhetsombudsmannen om utkastet till regeringens proposition (VN/547/2020), i vilket det föreslås att en självständig och oberoende rapporteringsuppgift som gäller våld mot kvinnor inrättas. Målet med förslaget är att rapportören på ett omfattande, sektorsövergripande sätt bevakar våld mot kvinnor, bevakar och utvärderar åtgärderna och principerna för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor samt ger akt på hur verkningsfull den nationella lagstiftningen är, följer upp hur rättigheterna för offer för våld mot kvinnor tillgodoses och bevakar hur de internationella förpliktelserna uppfylls.

Riksdagen godkände med anledning av jämställdhetsombudsmannens berättelse år 2018 en ståndpunkt, där den förutsätter att statsrådet utreder bland annat möjligheterna att utse ett oberoende organ för uppföljning och bedömning av verkställigheten av förpliktelserna i Istanbulkonventionen och vid behov bereder anknutna lagstiftningsändringar (RSk 49/2018 rd). Jämställdhetsombudsmannen finner det väldigt viktigt att en uppgift som rapportör av våld mot kvinnor inrättas.

Jämställdhetsombudsmannen har ansett att våld mot kvinnor är ett av de allvarligaste människorättsproblemen i Finland. Jämställdhetsombudsmannen behandlar våld mot kvinnor som ett centralt jämställdhetsproblem också i sin berättelse till riksdagen (B 22/2018 rd) och anser att den nu föreslagna rapportörsuppgiften möjliggör effektivare ingripande i problemet. Det är av historisk betydelse att våld mot kvinnor, i och med inrättandet av rapportörsuppgiften, bättre identifieras som ett nationellt fenomen, som en könsrelaterad kränkning av mänskliga rättigheter och ett könsrelaterat jämställdhetsproblem.

Det är viktigt att förstå identifieringen av våld som könsrelaterat våld och behovet av en kvinnospecifik synvinkel, eftersom man på så sätt bättre lyckas bekämpa våld och skydda offren. Genom att lyckas med sin uppgift, hjälper rapportören Finland att minska våldet mot kvinnor.
Jämställdhetsombudsmannen finner det viktigt att rapportörsuppgiften grundar sig på mänskliga rättigheter. Åtgärder för att undanröja våld mot kvinnor förutsätts bland annat i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW-konventionen) och Europeiska rådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen). 

Jämställdhetsombudsmannen finner det också viktigt att rapportörsuppgiften, i enlighet med förslaget, på ett övergripande sätt täcker våld mot kvinnor och att rapportören har omfattande möjligheter att förfara genom att ge förslag, rekommendationer, utlåtanden och råd och genom att låta utföra eller utföra utredningar. I synnerhet i början är det viktigt för rapportören att observera informationsbehov och peka på eventuella kryphål. Det är bra att rapportören utifrån sina observationer ger riksdagen rekommendationer om hur det är möjligt att bättre ingripa i våld mot kvinnor, förebygga våld och hjälpa offren.

I den utsträckning som rapportörsuppgiften anknyter till artikel 10 i Istanbulkonventionen, instämmer jämställdhetsombudsmannen med synen av sakkunniggruppen GREVIO, enligt vilken det är viktigt att åtgärderna följs och bedöms av en instans som är fristående, självständig och oberoende i förhållande till verkställigheten. 

Rapportörens rätt till information

Enligt propositionen behöver rapportören, på grund av naturen på rapportörens uppgifter, inte sekretessbelagda uppgifter. Jämställdhetsombudsmannen anser att rättigheterna till information enligt propositionen inte är tillräckliga. Jämställdhetsombudsmannen anser att lagen om jämställdhetsombudsmannen borde innehålla en bestämmelse, enligt vilken rapportören har rätt att få information av myndigheter trots sekretessbestämmelserna.

Rapportörens uppgift täcker också bedömning av offrens rättsskydd. Även om rapportören inte behandlar enskilda personers kontakter, ska rapportören ha möjlighet att bedöma tillgodoseendet av offrens rättsskydd. Detta kan förutsätta också tillgång till information om hur enskilda våldsfall behandlats och hur rättsskyddet tillgodosetts i dessa.

Enligt jämställdhetsombudsmannen syn förutsätter en bedömning av utfallet för stödet till offren, tillgången till tjänster och realiseringen av gärningsmännens straffansvar i allmänhet en bedömning av myndighetsåtgärderna. Många myndighetshandlingar som gäller våld i hemmet och sexuellt våld vid hälsovården, socialväsendet, polisen, åklagaren och domstolarna innehåller sekretessbelagda uppgifter. Om rapportören inte har rätt till information vad gäller sådana sekretessbelagda handlingar, kan den enligt jämställdhetsombudsmannens syn inte sköta sin uppgift enligt målet. Jämställdhetsombudsmannen anser att en mer omfattande rätt till information för rapportören än vad som framställts är nödvändig för att utföra uppgiften.

I propositionen konstaterades det att en kvinnospecifik synvinkel möjliggör en övergripande granskning av våld mot kvinnor och strukturella problem som påverkar våld mot kvinnor i bakgrunden och beaktandet av särskilda behov hos kvinnliga offer. I propositionen framförs också behovet av att bedöma intersektionella situationer. Också jämställdhetsombudsmannen finner det viktigt att rapportören har möjlighet att följa och bedöma hur olika faktorer som exponerar för våld och ökar dess sårbarhet identifieras och hur man ingriper i dessa.

Vad gäller våld mot kvinnor ska man dock se till att det finns kompetens i kvinnospecifika frågor och förståelse för våld som ett könsrelaterat fenomen. I den utsträckning som jämställdhetsombudsmannen fungerar som rapportör av våld mot kvinnor, finns det skäl att tydligt ge information om hur viktig rapportörsuppgiften är uttryckligen med tanke på förbättringen av kvinnornas ställning och jämställdheten mellan könen.

Eftersom rapportörsuppgiften är kvinnospecifik, gäller den inte direkt för våld i hemmet mot män och pojkar. Jämställdhetsombudsmannen anmärker dock att alla åtgärder som har som mål att minska våldet är till nytta för våldsoffren, gärningsmännen och de som måste bevittna våld, såsom barn som bor i våldsdrabbade familjer. 

05.03.2021