Misstanke om diskriminering vid val av montörer (TAS 303/2021, utfärdat 23.11.2021)

En kvinna A bad jämställdhetsmannen utreda om hon har blivit diskriminerad på det sätt som avses i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986, jämställdhetslagen) vid anställning av montörer. Det gällde en anställning som inhyrd arbetskraft, där bemanningsföretaget gav användarföretaget förslag på personer att intervjua och var arbetsgivare för de rekryterade personerna.

Kvinnan A och hennes man B var anställda hos det aktuella bemanningsföretaget och de sökte samma uppgifter som montör hos användarföretaget genom att lämna in sin meritförteckning och en inspelad videointervju. I grunden hade A och B likadan utbildning och arbetserfarenhet. Bemanningsföretaget rekommenderade dem båda för uppgifterna.

Mannen B blev kallad till intervju hos användarföretaget och han erbjöds en arbetsplats. A blev inte kallad till arbetsintervju. Under arbetsintervjun hörde sig B för hos användarföretaget om de hade sett A:s arbetsansökan varvid man berättade för B att fysiskt krävande arbete som montör inte lämpar sig för kvinnor. B tog inte emot den erbjudna arbetsplatsen eftersom han uppfattade det som att användarföretaget diskriminerade A på grund av hennes kön. För uppgifterna valde användarföretaget fyra män, som hade betydligt mindre erfarenhet än A och B.

Jämställdhetsombudsmannen bad om en förklaring till detta av både bemanningsföretaget och användarföretaget. I sin förklaring berättade bemanningsföretaget att man hade ansett A vara lämplig för arbetet som montör utgående från både ansökan och intervjun. Bemanningsföretaget presenterade A:s meritförteckning och den inspelade videointervjun för användarföretaget bland de övriga sökandena och därefter intervjuade användarföretaget de sökande som det ansåg lämpliga och fattade beslut om valet av montörer.

I användarföretagets förklaring konstaterades det att arbetet som montör är tungt, vilket betyder att montören ska ha god fysisk prestationsförmåga och styrka. Användarföretagets uppfattning är att den kommentar som fälldes under intervjun med B om att uppgiften inte lämpar sig för kvinnor var ett uttryck för omsorg om att det fysiskt krävande arbetet inte är lämpligt och inte diskriminering på grund av kön i strid med jämställdhetslagen. Arbetsgivaren är skyldig att jämna ut och förebygga den fysiska belastningen från arbetet och därför används arbetsrotation i arbetet på mastmonteringslinjen. Då är det inte möjligt att enskilda anställdas arbetsuppgifter på monteringslinjen omarbetas avvikande från arbetsrotationen. 

A hade samma erfarenhet av krävande monteringsarbeten som B. I sitt svar konstaterade A att användarföretaget inte hade visat att det gjort en bedömning av, än mindre gjort en jämförelse mellan de valda sökandenas och A:s fysiska kondition och styrka, som krävdes för uppgiften. A konstaterade att kravet på bra fysisk kondition endast gällde en del av uppgifterna och att hon skulle ha klarat av alla de arbetsskeden som arbetsuppgiften krävde. Inget test för mätning av den fysiska prestationsförmågan ordnades. Därmed har ingen annan grund för bedömningen av A:s fysiska kondition presenterats än ett antagande som gjorts utgående från hennes kön. 

I sitt uttalande konstaterade jämställdhetsombudsmannen att bemanningsföretaget inte hade agerat klandervärt eftersom det presenterat A som en lämplig kandidat för användarföretaget. Däremot har användarföretaget agerat i strid med 8 § i jämställdhetslagen när man varken bjöd in A, som var mera meriterad än de valda, till intervju eller utredde A:s fysiska prestationsförmåga och styrka.

19.01.2022