Utlåtande om regeringens proposition till riksdagen om medling i arbetstvister, stridsåtgärder och riksförlikningsmannens roll (RP 146/2024) (TAS/669/2024, utfärdat 24.10.2024)
Jämställdhetsombudsmannen hördes av riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott angående regeringens proposition 25.10.2024.
Propositionens mångtydighet ger anledning till oro i fråga om jämställdheten. Jämställdhetsombudsmannen uttryckte redan tidigare i samband med beredningen sin oro över propositionens konsekvenser för förbättringen av kvinnornas ställning i arbetslivet i enlighet med målen i jämställdhetslagen och understödde då inte till någon del den tidigare propositionen (VN/30511/2023; TAS/365/2024). I denna proposition har man delvis försökt svara på de farhågor om jämställdhet mellan könen som jämställdhetsombudsmannen framfört. Jämställdhetsombudsmannen understödde dock fortfarande inte propositionens ikraftträdande.
Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att propositionen delvis lämnade rum för tolkning och det förblev oklart i vilken omfattning riksmedlaren och förlikningsnämnden sist och slutligen har möjlighet att avvika från den så kallade allmänna linjen samt i vilken mån man i ett kollektivavtal som uppkommit genom medling kan beakta skyldigheten att främja lika lön och annat främjande av jämställdhet mellan könen. En faktisk följd av propositionen är därför fortfarande att löneskillnaderna mellan könen på arbetsmarknaden ökar. Procenthöjningarna enligt den så kallade allmänna linjen kommer att öka löneskillnaderna i euro inom kvinnodominerade branscher i förhållande till exportbranscherna.
Skyldighet att främja jämställdhet
Den skyldighet att främja genomförandet av jämställdhet som påförts myndigheterna gäller också riksmedlaren och förlikningsnämnden. Medlarna ska i sitt uppdrag beakta skyldigheten enligt lag att för lika eller likvärdigt arbete betala lika lön samt annat faktiskt främjande av jämställdheten mellan könen.
Enligt propositionen gör den prövningsrätt som lämnas medlaren det möjligt att främja lika lön och jämställdhet mellan könen som en komponent i förslag till uppgörelse.
Lika lön kan främjas till exempel genom att lönejusteringar riktas till uppgifter för vilka det finns särskilda behov att utveckla lönesättningen. Inom ramen för regleringen är det likaså möjligt att genomföra olika ändringar i lönestrukturen. Förslaget förhindrar inte heller att arbetsmarknadsparterna sinsemellan kommer överens till exempel om hur genomförandet av lönejämlikhet mellan olika branscher ska beaktas i en löneuppgörelse. Genomförandet av jämställdheten kan också främjas med så kallade textfrågor.
Jämställdhetsombudsmannen anser att det är viktigt att dessa faktorer har tagits med i motiveringarna till lagen. Det är lika viktigt att de också i verkligheten beaktas i medlingsverksamheten.
Jämställdhetsombudsmannen fäste uppmärksamhet vid att risken ändå är att man i andra avtalslösningar följer den så kallade ”allmänna linjen”, i praktiken den så kallade exportdrivna modellen, till exempel så att löneförhöjningarna fortfarande i princip genomförs procentbaserat. Detta, som jämställdhetsombudsmannen också har påpekat tidigare, skulle inte bara betongera de nuvarande löneskillnaderna mellan könen utan också öka dem ytterligare.
Ökad flexibilitet i arbetsvillkoren inom ramen för den så kallade prövningsrätten kan inom flera kvinnodominerade branscher i praktiken bland annat innebära att samordningen av arbete och familjeliv försvåras ytterligare, och detta påverkar särskilt mammor. En sådan avtalslösning skulle strida mot jämställdhetslagens mål att förena arbete och familjeliv.
Jämställdhetsombudsmannen betonar också kollektivavtalsparternas roll i främjandet av jämställdheten. Jämställdhetslagen ålägger inte direkt arbetsmarknadsorganisationerna någon skyldighet att främja jämställdheten. Jämställdhetslagen förpliktar dock varje arbetsgivare att på ett målinriktat och planmässigt sätt främja jämställdheten mellan könen. Man kan inte tänka sig att arbetsgivarna befrias från skyldigheterna i jämställdhetslagen och i synnerhet från att främja lagens syfte genom att kollektivt organisera sig för att förhandla om arbetsvillkoren som arbetsgivarförbund. Det vore viktigt att kollektivavtalsparterna i alla skeden av förhandlingarna förbinder sig att granska förslagets könskonsekvenser när de bereder och gör förslag till tjänste- och arbetskollektivavtal och ingår ett slutligt avtal (såsom man också har konstaterat bland annat i forskningsprojektet Kollektivavtalens könskonsekvenser ur lönejämställdhetens synvinkel, Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2023:35, s. 162).
25.10.2024
