Utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av diskrimineringslagen och till lagar som har samband med den
Utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av diskrimineringslagen och till lagar som har samband med den Riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott har bett om en sakkunnigutlåtande av jämställdhetsombudsmannen om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av diskrimineringslagen och till lagar som har samband med den (RP 148/2022 rd).
Jämställdhetsombudsmannen hördes av utskottet 18.10.2022. I sitt utlåtande bedömde jämställdhetsombudsmannen regeringens proposition ur perspektivet för sin behörighet. Samtidigt ville ombudsmannen också ta upp några skillnader mellan jämställdhetslagen och diskrimineringslagen som i synnerhet har betydelse för att diskrimineringsoffer ska kunna utnyttja sina rättigheter och för deras rättsskydd.
Problem som hänför sig till rättsskyddet
Avsikten med diskrimineringslagen (1325/2014) är att främja likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivisera rättsskyddet för personer som blivit utsatta för diskriminering. Lagen kompletterar 6 § i grundlagen (731/1999) där det fastställs att alla människor är lika värda och diskriminering förbjuds. Även jämställdhetslagen kompletterar grundlagens bestämmelser om jämställdhet och diskrimineringsförbud. Diskrimineringslagen och jämställdhetslagen tillämpas i regel på all offentlig och privat verksamhet förutom relationerna mellan familjemedlemmar eller andra förhållanden i privatlivet och religionsutövning, varmed de utgör en central del av den rättsliga grunden för förbudet mot diskriminering.
Jämställdhetsombudsmannen anser att det är viktigt att jämställdhetslagens och diskrimineringslagens påföljdssystem och rättsskyddsfrågor granskas parallellt. Enligt den gällande diskrimineringslagen har varken diskrimineringsombudsmannen eller diskriminerings- och jämställdhetsnämnden behörighet att övervaka att lagen följs i arbetslivet. Jämställdhetsombudsmannen har denna behörighet, och jämställdhetsombudsmannen kan också föra ärenden om diskriminering i arbetslivet till nämnden för behandling. På motsvarande sätt föreskriver jämställdhetslagen att endast jämställdhetsombudsmannen och arbetsmarknadscentralorganisationer rätt att föra ärenden till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för behandling, medan ärenden som hänför sig till diskrimineringslagen kan föras till nämnden för behandling av diskrimineringsombudsmannen, diskrimineringsoffer och samfund som främjar likabehandling.
För diskrimineringsoffer orsakar de olika behörigheterna av myndigheter som övervakar att lagarna efterföljs förvirring, osäkerhet och missförstånd. Det är ofta särskilt problematiskt vid intersektionell diskriminering. På dessa situationer tillämpas i nuläget endast diskrimineringslagen även om ett av elementen av den intersektionella diskrimineringen skulle vara kön, könsidentitet eller könsuttryck (RP 19/2014 rd, s. 60).
I regeringens proposition om ändring av diskrimineringslagen hänvisar man till arbetslivs- och jämställdhetsutskottets betänkande där utskottet har ansett att det är viktigt att utreda hur fördelningen av uppgifter och behörighet mellan arbetarskyddsmyndigheterna, diskrimineringsombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen fungerar för att effektivisera övervakningen av multipel och intersektionell diskriminering (AjUB 11/2014 rd s. 7, RP 148/2022 rd, s. 23). Jämställdhetsombudsmannen har behandlat denna fråga i sin berättelse till riksdagen 2022. Jämställdhetsombudsmannen har bland annat föreslagit att ombudsmannen skulle få behörighet att övervaka situationer som handlar om intersektionell diskriminering där kön är en av diskrimineringsgrunderna (till exempel B 1/2022 rd, s. 23).
Regeringens proposition om ändring av diskrimineringslagen lämnade frågor om intersektionell diskriminering i stort sett utan behandling. Jämställdhetsombudsmannen hade önskat att regeringens proposition uppmärksammar även detta problem som innebär en betydande begränsning av jämställdhetslagens tillämpningsområde och jämställdhetsombudsmannens möjligheter att övervaka diskriminering och främja jämställdhet. Flera frågor som ur perspektivet för jämställdhet mellan könen är viktiga och aktuella blir ofta utanför jämställdhetsombudsmannens behörighet, till exempel frågor som berör kvinnor och män av invandrarbakgrund.
Diskriminering i arbetslivet
Enligt den gällande diskrimineringslagen övervakas efterlevnaden av lagen av diskrimineringsombudsmannen, diskriminerings- och jämställdhetsnämnden och arbetarskyddsmyndigheterna. Det föreslås att diskrimineringsombudsmannens behörighet utvidgas så att den även omfattar övervakning av diskriminering i arbetslivet. Jämställdhetsombudsmannen anser att förslaget är värt att stödjas eftersom det till sin del effektiviserar övervakningen av diskrimineringsförbudet. Diskrimineringsombudsmannen har också gediget och mångsidigt specialkunnande om diskrimineringsfrågor som förknippas med olika diskrimineringsgrunder.
Enligt utkastet till regeringens proposition skulle diskrimineringsombudsmannens tillsynsmetoder dock fortfarande avvika i arbetslivsfrågor från andra livsområden på så sätt att diskrimineringsombudsmannen inte kan föra ett diskrimineringsärende till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för behandling. Detta beror på att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden inte har behörighet att behandla arbetslivsfrågor inom tillämpningsområdet för diskrimineringslagen (RP 148/2022 rd, s. 76). Den föreslagna begränsningen av nämndens behörighet verkar inte motiverad. Med stöd av jämställdhetslagen har nämnden rätt att behandla diskriminerings i arbetslivet. Diskrimineringsombudsmannen bör också ha behörighet att behandla arbetslivsfrågor.
I propositionen nämns grundlagsutskottets ställningstagande enligt vilken man har också strävat efter att den som blivit utsatt för diskriminering ska ha tillgång till samma rättsmedel oavsett (GrUU 10/2003 rd, s. 2). I grundlagsutskottets utlåtande har man fäst uppmärksamhet vid övervakningen av jämställdhets- och diskrimineringsfrågor och bland annat det faktum att övervakningen av likabehandlings- och diskrimineringsfrågorna inom arbetslivet ställs utanför diskriminerings- och jämställdhetsnämndens behörighet. Utskottet har också konstaterat att skillnaderna mellan ombudsmännens och nämndens behörigheter i fråga om diskrimineringsfrågor och jämställdhetsfrågor kan i praktiken visa sig vara problematiska särskilt vid handläggningen av fall där det förekommer multipel diskriminering (GrUU 31/2014 rd, s. 10).
Vid sin behandling av statsrådets människorättspolitiska redogörelse har också arbetslivs- och jämställdhetsutskottet fäst stor vikt vid den rättsliga ställningen för offer för diskriminering och trakasserier. Utskottet har ansett att det är ytterst viktigt att utveckla de övervakningssystem som anknyter till genomförandet av skyddet för offren (AjUU 2/2022 rd, 7).
Gottgörelse
I regeringens proposition om ändring av diskrimineringslagen föreslås att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden skulle kunna meddela rekommendationer om betalning av gottgörelse i ärenden som inte hänför sig till arbetslivet.
Vid beredningsskedet av regeringens proposition föreslogs även att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden skulle kunna bestämma om gottgörelse till diskrimineringsoffer i ärenden som omfattas av nämndens behörighet. I ärenden som handlar om misstänkt diskriminering i arbetslivet skulle nämnden dock inte ha behörighet att bestämma om gottgörelse.
Jämställdhetsombudsmannen anser att nämndens behörighet vad gäller gottgörelser är viktig ur perspektivet för diskrimineringsoffer. Eftersom nämnden inte skulle ha behörighet att meddela ett bindande beslut om att gottgörelse ska betalas kan det föreslagna förfaringssättet dock leda till att diskrimineringsoffer även framöver ska yrka på gottgörelse i tingsrätten. Detta kan inte anses vara en hållbar lösning ur perspektivet för rättsskydd. Jämställdhetsombudsmannen anser att efterlevnaden av rekommendationerna om gottgörelse bör noga följas upp och nämndens möjlighet att meddela bindande beslut om gottgörelse ska utredas vidare.
Jämställdhetsombudsmannen anser att det är viktigt att brådskande utreda huruvida nämnden bör ges behörighet att rekommendera gottgörelse också på grund av brott mot jämställdhetslagen.
Jämställdhetsombudsmannen anser att det är viktigt att jämställdhets- och diskrimineringslagens rättsskyddsmedel utvecklas parallellt i stället för att utveckla dem separat.
19.10.2022
