Utlåtande om betänkanden om en delreform av diskrimineringslagen (VN/3528/2021) (TAS 159/2022, utfärdat 19.5.2022)

Justitieministeriet har bett jämställdhetsombudsmannen ge ett utlåtande om en delreform av diskrimineringslagen. Begäran om utlåtande omfattar bland annat utkasten till regeringens propositioner om ändring av diskrimineringslagen, lagen om diskriminerings- och jämställdhetsnämnden och lagen om diskrimineringsombudsmannen. 

Jämställdhetsombudsmannen granskar delreformen av diskrimineringslagen ur perspektivet för jämställdhet mellan könen i enlighet med sin behörighet. I sitt utlåtande har jämställdhetsombudsmannen också beaktat skillnaderna mellan jämställdhetslagen och diskrimineringslagen samt sina egna observationer från övervakningsarbetet som kan ha betydelse för reformen av diskrimineringslagen.  

Denna sammanfattning tar upp några av de frågor som jämställdhetsombudsmannen behandlat i sitt utlåtande. Jämställdhetsombudsmannens utlåtande finns bifogat i sin helhet (pdf, på finska) och i utlåtandetjänsten.

Gottgörelse

Att gottgörelse bestäms av nämnden kan motiveras på flera sätt. De skäl som talar för detta förknippas framför allt med praktiska hinder för att väcka talan i domstol (i synnerhet risken för rättegångskostnader). I en process där gottgörelse bestäms av nämnden är det viktigt att trygga förutsättningarna för en rättvis rättegång. Samtidigt bör nämnden även fortsättningsvis kunna behålla sin roll som en lågtröskelinstans. Det är viktigt att se till att fördelningen av behörigheten mellan domstolar och nämnden är tydlig. 

Att föra ärenden till nämnden

Enligt utkastet till regeringens proposition skulle den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier samt diskrimineringsombudsmannen kunna föra ett ärende som gäller gottgörelse till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden. Diskrimineringsombudsmannen skulle inneha målsägandens samtycke. Jämställdhetsombudsmannen anser att förslaget är värt att stödjas. 

Samtidigt vill jämställdhetsombudsmannen påminna om att den som misstänker att hen har blivit utsatt för diskriminering på grund av kön inte har samma rättighet enligt den gällande jämställdhetslagen. Jämställdhetsombudsmannen har behandlat frågor om stärkande av den enskildas rättsskydd i sin berättelse till riksdagen (B 1/2022 rd, s. 36). Jämställdhetsombudsmannen ser det som viktigt att behoven att utveckla rättsskyddet även för offer för diskriminering på grund av kön granskas. 

Om diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ges den föreslagna behörigheten att bestämma gottgörelse som påföljd för brott mot diskrimineringslagen, ser jämställdhetsombudsmannen det som viktigt att snarast utreda huruvida nämnden bör också ges behörighet att bestämma gottgörelse på grund av brott mot jämställdhetslagen med beaktande av det som jämställdhetsombudsmannen har framfört i sin berättelse till riksdagen (B 1/2022 rd, s. 28–29). Jämställdhetsombudsmannen har bland annat ansett att tillämpningsområdet för gottgörelsesanktionen bör utvidgas att även omfatta ansökningsskedet. 

Jämställdhetsombudsmannen ser det som viktigt att rättsskyddet i samband med diskrimineringsärenden granskas på ett mer övergripande sätt. Till exempel olika grupptalan bör tas upp för granskning. Jämställdhetsombudsmannen har behandlat rättsskyddsfrågor som förknippas med jämställdhetslagen i sin berättelse till riksdagen (B 1/2022 rd).  

Att kräva gottgörelse genom en straffprocess som handlar om diskriminering i arbetslivet

I flera utredningar om tillämpningen av diskrimineringslagstiftningen har man fäst uppmärksamhet vid att i straffprocesser som handlar om diskriminering krävs och döms ofta ersättning för lidande i stället för gottgörelse. Rekommendationerna av delegationen för personskadeärenden för ersättningsbeloppen för lidande är lägre till sitt belopp än gottgörelsen. 

Jämställdhetsombudsmannen anser att det skulle vara nyttigt om man vid justitieministeriet där det finns processrättsligt kunnande skulle utreda huruvida ärenden som gäller gottgörelse i enlighet med jämställdhetslagen och diskrimineringslagen skulle också kunna behandlas i samband med straffprocessen. 

Eventuella utmaningar 

Den delade befogenheten att bestämma att gottgörelse ska betalas kan för den som misstänker diskriminering leda till osäkerhet om den instans där ärendet om gottgörelse ska anhängiggöras. Situationen kan bli särskilt problematisk framöver i ärenden som gäller s.k. kumulativ diskriminering där en av diskrimineringsgrunderna är kön, eftersom nämnden inte heller framöver skulle ha befogenhet att besluta att gottgörelse ska betalas i ärenden som handlar om diskriminering på grund av kön.

De som misstänker diskriminering ska kunna få råd och anvisningar innan ärendets eventuella behandling hos nämnden. I samband med den föreslagna ändringen bör man se till att diskrimineringsombudsmannen har tillräckliga resurser för detta.

Fördelningen av befogenhet mellan tingsrätterna och diskriminerings- och jämställdhetsnämnden vid gottgörelseärenden

Jämställdhetsombudsmannen anser att det verkar motiverat att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ska på det sätt som föreslagits kunna bestämma om gottgörelse på grund av brott mot diskrimineringslagen. I utkastet till regeringens proposition framhålls att detta skulle göra tröskeln att kräva gottgörelse lägre och avlägsna risken för kostnader. Detta skulle främja offrets rättsskydd. 

Enligt jämställdhetsombudsmannens syn är diskrimineringslagens nuvarande begränsning enligt vilken diskrimineringsombudsmannen samt diskriminerings- och jämställdhetsnämnden inte har befogenhet att behandla misstankar om diskriminering inom arbetslivet inte ändamålsenlig. Det kan bli ännu svårare för diskrimineringsoffer att förstå befogenheterna av de olika myndigheterna om nämnden framöver har befogenhet att bestämma att gottgörelse ska betalas endast i andra diskrimineringsärenden än ärenden som förknippas med arbetslivet.

Jämställdhetsombudsmannen har regelbundet utrett eller låtit utreda tillämpningspraxisen av bestämmelserna i jämställdhetslagen och strafflagens förbud mot diskriminering på grund av kön. Enligt utredningarna handlade praktiskt taget alla tvistemål om diskriminering på grund av kön som behandlats i allmänna domstolar om arbetslivet. Det bör uppmärksammas att utöver gottgörelse har tingsrätten i flera fall också utdömt gottgörelse i enlighet med diskrimineringslagen samt med stöd av 12 kap. 2 § i arbetsavtalslagen ersättning för ogrundat upphävande av arbetsavtal, ersättning för inkomstbortfall, ersättning för lön för uppsägningstiden eller för förlorad semesterersättning. Några fall handlade om diskriminering på flera grunder, alltså att diskrimineringsgrunden var förutom kön även till exempel ålder.  Detta bör tas i beaktande om man framöver vill göra det möjligt att krav på gottgörelse i ärenden som handlar om arbetslivet kan även behandlas av diskriminerings- och jämställdhetsnämnden.

Intersektionell diskriminering 

I samband med lagreformen 2015 ansåg jämställdhetsombudsmannen att det var viktigt att få behörighet även i ärenden om intersektionell diskriminering där en av diskrimineringsgrunderna är kön. För närvarande tillämpas diskrimineringslagen på ärenden som handlar om intersektionell diskriminering även om en av diskrimineringsgrunderna är kön, könsidentitet eller könsuttryck. Detta innebär en betydande begränsning i jämställdhetsombudsmannens möjligheter att övervaka diskrimineringssituationer och främja jämställdhet – särskilt i och med att det s.k. Intersektionella perspektivet betonas både i den offentliga debatten och i lagstiftningen mer än tidigare (bland annat Europeiska kommissionen direktivförslag om lönetransparens).

Jämställdhetsombudsmannen ser det också som viktigt att jämställdhetsombudsmannen skulle ha befogenhet i sådana situationer om intersektionell diskriminering där kön är en av diskrimineringsgrunderna.

Trakasserier

Jämställdhetsombudsmannen anser att det är motiverat att ändra diskrimineringslagens definition av trakasserier så att den också omfattar trakasserier som är riktade mot en människogrupp. Jämställdhetsombudsmannen anser att diskrimineringsoffers rättsskydd behöver stärkas i synnerhet vad gäller diskrimineringsgrunder som förbjuds i diskrimineringslagen i situationer som nämnts i utkastet till regeringens proposition och anses vara problematisk, att diskrimineringsombudsmannen inte har kunnat föra dessa ärenden till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för behandling.

Om utvidgning av diskrimineringsombudsmannens och nämndens befogenheter

I regeringens proposition föreslår man inte att diskrimineringsombudsmannen skulle få befogenhet att övervaka efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet, utan denna uppgift skulle fortfarande tillhöra arbetarskyddsmyndigheterna. Diskrimineringsombudsmannen är dock en särskild myndighet vars uppgifter förknippas med förverkligande av diskrimineringslagen och främjande av likabehandling. Diskrimineringsombudsmannens – och jämställdhetsombudsmannens – verksamhet baseras starkt på de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Diskrimineringsombudsmannen har gediget och mångsidigt specialkunnande om diskrimineringsfrågor som förknippas med olika diskrimineringsgrunder, inklusive diskriminering inom arbetslivet. På grund av detta har jämställdhetsombudsmannen gett sitt stöd till att diskrimineringsombudsmannen samt diskriminerings- och jämställdhetsnämnden skulle få befogenhet att övervaka diskrimineringsförbud och skyldigheter att främja likabehandling också inom arbetslivet.

Eftersom sådan utvidgning av diskrimineringsombudsmannens och nämndens befogenheter inte föreslagits, anser jämställdhetsombudsmannen att det är viktigt att effektivisera samarbetet mellan arbetarskyddsmyndigheterna och diskrimineringsombudsmannen. 

Diskrimineringsombudsmannens uppgifter och behörighet

Jämställdhetsombudsmannen ser det som viktigt att arbetarskyddsmyndigheter i regel begär ett utlåtande av diskrimineringsombudsmannen i alla ärenden som förknippas med diskrimineringslagen. Misstankar om diskriminering är ofta till sin karaktär sådana att diskrimineringsombudsmannens utlåtande kan ha betydelse för rättsskyddet av den som misstänker diskriminering om hen till exempel senare beslutar att väcka talan om gottgörelse mot sin arbetsgivare.  

Diskrimineringsombudsmannen ska dock kunna bedöma i vilka situationer diskrimineringsombudsmannen anser att det är motiverat att ge ett utlåtande. Dessutom är det viktigt att ombudsmannen har tillräckliga resurser och rätt att få uppgifter i enskilda fall.

23.05.2022