Misstanke om lönediskriminering (TAS 137/2019, utfärdat 11.2.2020)
I denna lönetvist skulle avgöras huruvida A har behandlats på ett sätt som strider mot jämställdhetslagen när hon har betalats lägre lön än manliga jämförelsepersoner.
Det väsentliga i ärendet är huruvida svårighetsgraden på A:s arbetsuppgifter har varit samma eller likvärdig jämfört med jämförelsepersonernas.
Bestämmelser i jämställdhetslagen
Arbetsgivarens förfarande ska betraktas som förbjuden diskriminering enligt jämställdhetslagen, om arbetsgivaren tillämpar lönevillkor eller andra anställningsvillkor så att en eller flera arbetstagare på grund av sitt kön försätts i en mindre fördelaktig ställning än en eller flera andra arbetstagare som är anställda hos arbetsgivaren i samma eller likvärdigt arbete.
Jämställdheten mellan könen har dock inte kränkts, om arbetsgivaren kan bevisa att förfarandet har berott på någon annan godtagbar omständighet än kön.
Principen om lika lön för lika arbete ska tillämpas när arbetsuppgifterna motsvarar varandra i den grad att de kan anses vara samma uppgifter eller när de till sin svårighetsgrad ligger så nära varandra att de är likvärdiga. Vid en bedömning av huruvida det är fråga om samma eller likvärdigt arbete är det inte till exempel yrkesbeteckningen som är avgörande, utan hurdant arbete arbetstagarna faktiskt utför.
Den lönedel som baserar sig på uppgifternas svårighetsgrad, dvs. den uppgiftsrelaterade lönen, ska vara densamma för arbetstagare som utför samma och likvärdigt arbete. Arbetstagarnas sammanlagda lön behöver inte vara lika stor om löneskillnaderna kan motiveras med godtagbara skäl. Alla lönetillägg som betalas utöver den uppgiftsrelaterade lönen ska också vara icke-diskriminerande. Lönediskrimineringen bedöms enligt lönedel.
Godtagbart skäl
Godtagbara skäl till löneskillnader kan vara åtminstone en persons utbildning, yrkesskicklighet, initiativförmåga och lämplighet för mer krävande uppgifter. En konkurrenssituation som beror på brist på yrkeskunnig arbetskraft kan också utgöra ett sådant skäl.
Vid bedömningen av arbetets svårighetsgrad ska arbetstagarens personliga egenskaper eller arbetsprestationer inte beaktas, men de kan vara godtagbara skäl att betala lön av olika storlek till personer i samma eller likvärdigt arbete. Om arbetsgivaren åberopar sådana egenskaper ska arbetsgivaren kunna visa att det finns skillnader mellan arbetstagarna.
Utbildning kan anses vara en godtagbar orsak till löneskillnader endast om en arbetstagare på grund av skillnaden i utbildning kan klara av sina arbetsuppgifter bättre än en annan arbetstagare eller om den förstnämnda arbetstagaren kan användas i större utsträckning i arbetsgivarens tjänst.
Begränsade ekonomiska resurser
Särbehandling av arbetstagare kan inte motiveras genom att hänvisa till ekonomiska aspekter och knappa ekonomiska resurser. Om en lönejämförelse enligt jämställdhetslagen visar att arbetsuppgifterna kan anses vara lika krävande, kan arbetsgivaren inte på ett godtagbart sätt motivera att en arbetstagare har lägre lön genom att hänvisa till bristfälliga ekonomiska resurser.
Jämställdhetsombudsmannens utlåtande
Enligt arbetsgivaren omfattade alla arbetstagares uppgifter i huvudsak samma arbeten oberoende av kön. Dessutom har arbetstagarna haft särskilda ansvarsområden som inte påverkat lönen. Jämförelsepersonerna har dock fått ett personligt tillägg för vissa specialuppgifter.
Arbetsgivaren motiverade den högre lönen för de manliga arbetstagare som fungerade som jämförelsepersoner med att de har längre yrkeserfarenhet och att deras arbete har varit mer krävande och ansvarsfullt.
Utförandet av de uppgifter i anslutning till utveckling av verksamheten och annat ansvar som arbetsgivaren nämner kan anses öka uppgiftens svårighetsgrad. Av arbetsgivarens utredning framgick dock inte hur länge utvecklingsuppgifterna har varat, vilka de övriga uppgifterna med verksamhets- och personalansvar konkret har varit eller vilken kvantitativ andel de har haft i jämförelsepersonernas uppgiftsbeskrivning som helhet.
Jämställdhetsombudsmannen ansåg i sitt utlåtande att jämförelsepersonernas uppgiftsbeskrivning enligt den erhållna utredningen inte som helhet kunde anses vara mer krävande än A:s uppgiftsbeskrivning. I ärendet ska också beaktas att jämförelsepersonerna fått personligt tillägg för vissa specialuppgifter, även om lönetillägg inte har betalats för andra av arbetsgivaren nämnda särskilda ansvarsområden. Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att både den lönedel som baserar sig på arbetets svårighetsgrad och alla lönetillägg separat ska vara icke-diskriminerande. Kvinnor och män borde de facto ha lika möjligheter att få lönetillägg.
Jämställdhetsombudsmannen ansåg att det i ärendet uppstår ett antagande om lönediskriminering.
I ärendet hade man dock inte utrett omfattningen av A:s eller jämförelsepersonernas yrkeserfarenhet och inte heller vilken betydelse A:s högre utbildning eller den eventuellt längre yrkeserfarenheten hos jämförelsepersonerna har haft för arbetet.
Till den del arbetsuppgifternas mer exakta innehåll och svårighetsgrad förblev öppna kan närmare bevis framföras i tingsrätten i samband med en eventuell gottgörelsetalan mot arbetsgivaren.
16.04.2020
