Konsekvenserna av planen för de offentliga finanserna för 2026–2029 för olika kön och för jämställdheten bör bedömas (SRR 2/2025 rd). (TAS/319/2025, utfärdat 12.5.2025)
Jämställdhetsombudsmannen hördes av riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott den 14 maj 2025 om statsrådets redogörelse om planen för de offentliga finanserna för 2026–2029. I sitt utlåtande fäste jämställdhetsombudsmannen särskild uppmärksamhet vid behovet av en könsspecifik konsekvensbedömning av planen för de offentliga finanserna, rambeslutet och dithörande lagstiftningsändringar samt vid de resurser som tillsynen över jämställdhetslagen kräver.
En könsspecifik konsekvensbedömning bör göras som en del av planen för de offentliga finanserna
Skyldigheten att främja jämställdhet mellan könen i samhällelig verksamhet föreskrivs i 6 § i grundlagen (731/1999). I jämställdhetslagen föreskrivs myndigheternas uttryckliga skyldighet att främja jämställdheten på ett målinriktat och planmässigt sätt. Myndigheterna ska skapa och befästa sådana förvaltnings- och tillvägagångssätt som säkrar främjandet av jämställdheten mellan kvinnor och män vid beredningen av ärenden och i beslutsfattandet (4 §). Skyldigheten att främja jämställdheten gäller också statsrådet och lagstiftaren.
De finanspolitiska riktlinjerna för statsfinanserna på medellång sikt, som styr samhällets verksamhet på ett betydande sätt, har oundvikligen konsekvenser för jämställdheten mellan könen. En könsspecifik konsekvensbedömning är ett viktigt sätt att främja jämställdheten mellan könen i beslutsfattandet. Planen för de offentliga finanserna, rambeslutet och andra finanspolitiska beslut anses ofta vara könsneutrala, men de påverkar bevisligen kvinnor och män på olika sätt.
Riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott har i sitt utlåtande AjUU 14/2024 betonat att främjandet av jämställdhet ska beaktas som en del av budgetprocessen. Utskottet har också betonat detta i många tidigare utlåtanden, till exempel AjUU 2/2023 och AjUU 8/2021. Därför är det beklagligt att det av planen för de offentliga finanserna som nu granskas inte framgår om könskonsekvenserna av allokeringen av inkomster och utgifter överhuvudtaget har bedömts i planen. Av denna orsak är det omöjligt att få en helhetsbild av planens konsekvenser för jämställdheten mellan könen.
En könsspecifik konsekvensbedömning av de åtgärder som ingår i planen för de offentliga finanserna skulle visa vilken inverkan de föreslagna åtgärderna har på jämställdheten mellan könen. En könsspecifik konsekvensbedömning är nödvändig särskilt när den finanspolitiska linjen planeras och beslut om den fattas för en längre tidsperiod än budgetperioden. Samtidigt är det nödvändigt att i konsekvensbedömningen beakta skillnaderna mellan kvinnor och män, till exempel i fråga om ålder, hälsa, funktionsnedsättning eller ekonomisk ställning. Dessa är av betydelse särskilt vid bedömningen av kapitel 5 Välfärdsområdenas ekonomi och kapitel 6 Den kommunala ekonomin i planen.
Jämställdhetsombudsmannen betonar att man i konsekvensbedömningen av samhälleliga beslut borde granska samverkan av förslagen i större utsträckning och mer omfattande än i nuläget. Jämställdhetsombudsmannen har i flera utlåtanden under denna regeringsperiod, bland annat till riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott, lyft fram att många av de ändringar som regeringen föreslagit till exempel i arbetslagstiftningen och den sociala tryggheten har en särskilt skadlig inverkan på samma människogrupper, till exempel ensamförsörjare eller barnfamiljer.
Jämställdhetsombudsmannen anser att planen för de offentliga finanserna och de relaterade kumulativa konsekvenserna av regeringspropositionerna bör bedömas bland annat för att reda ut hur de påverkar jämställdheten mellan könen. Om förslagen anses försämra jämställdheten mellan könen är det klart att det som motvikt till sådana skadliga konsekvenser behövs åtgärder som skapar balans.
Effektiv lagövervakning och främjande av jämställdhet kräver tillräckliga resurser
Jämställdhetsombudsmannen har kontaktats allt oftare under de senaste åren. Antalet samtal eller meddelanden som kommit in till jämställdhetsombudsmannen har ökat med cirka 55 procent från och med 2020. År 2024 kontaktades jämställdhetsombudsmannen skriftligt och muntligt sammanlagt 1 322 gånger.
De nuvarande personalresurserna räcker inte till för att sköta jämställdhetsombudsmannens lagstadgade uppgifter. Klyftan mellan de lagstadgade uppgifterna och resurserna har också blivit betydligt större i och med att jämställdhetsombudsmannen kontaktas oftare. Bristen på personalresurser påverkar behandlingen av kundernas meddelanden och möjligheten att sköta jämställdhetsombudsmannens övriga lagstadgade uppgifter.
Artikel 4 i EU:s direktiv om likabehandlingsorgan 2024/1500 som godkändes i fjol förutsätter uttryckligen att medlemsstaterna säkerställer att likabehandlingsorganen förses med tillräckliga resurser. I inledningen till direktivet betonas särskilt att de resurser som behövs för skötseln av uppgifterna måste säkerställas när nya befogenheter tilldelas likabehandlingsorganen. I regeringens proposition om verkställandet av lönetransparensdirektivet, som nu ska sändas på remiss, föreslås betydande tilläggsuppgifter för jämställdhetsombudsmannen. Uppgifterna rör bedömning av likvärdigt arbete på arbetsplatserna och ökning av lönetransparensen i företagen.
I propositionen har de tilläggsresurser som behövs för jämställdhetsombudsmannens arbete bedömts på ändamålsenligt sätt. Ändringarna i jämställdhetslagen behandlas i riksdagen som en budgetlag hösten 2025. Jämställdhetsombudsmannen har meddelat att nya uppgifter inte kan tas emot om inte tilläggsresurser riktas för detta.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har ofta fäst uppmärksamhet vid jämställdhetsombudsmannens otillräckliga resurser. Till exempel i sitt utlåtande AjUU 15/2022 rd om budgetpropositionen för 2023 har utskottet konstaterat att ”med tanke på trovärdigheten och effektiviteten i lagstiftningen mot diskriminering är det nödvändigt att tillsynsmyndigheterna har de resurser som de behöver för att sköta sina uppgifter. Utskottet anser det vara nödvändigt att diskrimineringsombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen anvisas tillräckliga resurser för skötseln av sina lagstadgade uppgifter”.
21.05.2025
