Europeiska kommissionens meddelande om en färdplan för kvinnors rättigheter betonar konkurrenskraft och säkerhet i stället för att stärka de grundläggande och mänskliga rättigheterna (TAS/412/2025, utfärdat 5.6.2025)

Jämställdhetsombudsmannen lämnade ett utlåtande till riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott om Europeiska kommissionens meddelande i anslutning till färdplanen för kvinnors rättigheter.

Europeiska unionens jämställdhetspolitik, de övergripande åtgärderna för integrering av jämställdhetsaspekten och EU-lagstiftningen har stor betydelse för att säkerställa en utveckling som stöder de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna – även i Finland.

Syftet med färdplanen är att styra den politiska långsiktiga agendan för jämställdhet mellan könen. Färdplanen är ett välkommet politiskt styrdokument som uttrycker kommissionens vilja. Färdplanen innehåller åtta principer med tillhörande mål som alla är välkomna och kan motiveras på bred front med lägesuppgifter om kvinnors ställning. 

I sitt meddelande motiverar kommissionen mycket kraftfullt främjandet av jämställdhet med ekonomiska aspekter och ger en beräkning i euro av hur den eftersträvade förbättrade ställningen för kvinnor kommer att öka det totala värdet av varor och tjänster som produceras inom EU. Detta betyder att säkerställandet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna blir en fråga om ekonomisk produktivitet. Betoningen återspeglar kommissionens förändrade prioritet, närmare bestämt att den politiska tyngdpunkten har flyttats till konkurrenskraft, säkerhet och beredskap.

Jämställdhetsombudsmannen påminner om att Europeiska unionens kärna har byggt på en stabil värdegrund för universella grundläggande och mänskliga rättigheter. Jämställdhetspolitiken borde därför ännu starkare kopplas till denna grundläggande värdegrund, särskilt i den förändrade världspolitiska situationen. I och med att kommissionens tyngdpunkt flyttas skulle det samtidigt vara särskilt viktigt att säkerställa att all konkurrenskrafts- och säkerhetspolitik respekterar de grundläggande och mänskliga rättigheterna och att köns- och jämställdhetsaspekten inkluderas i politiken.

Färdplanen har utan tvivel sin styrka som ett allmänt godkänt dokument som visar och bekräftar det nuvarande åtagandet, men utan konkreta och mätbara mål kan dess styrka som styrare av politiken på lång sikt visa sig vara bristfällig. Å andra sidan har en eventuell ökning av jämställdhetsutmaningarna och en tillbakagång i frågan om jämställdheten inte uppmärksammats som en del av den i övrigt förutseende strategin.

I färdplanen betonas kvinnornas ställning, vilket i sig är förståeligt. Jämställdhetsombudsmannen anser dock inte att det är helt motiverat att åsidosätta de jämställdhetsproblem och den eventuella diskriminering som könsminoriteter och män och pojkar upplever. Könsmångfalden och könsuttrycken eller samverkan mellan könet och andra faktorer påverkar utan tvivel individens ställning i samhället. Beträffande arbetsförhållanden och utbildning skulle det vara särskilt nödvändigt att ställa upp mål för att förbättra bemötandet av och ställningen för personer som tillhör könsminoriteter och för att säkerställa en trygg arbets- och inlärningsmiljö. Även männens situation bör beaktas, särskilt när det gäller att ställa upp hälsopolitiska mål och mål för att förebygga våld.

Sambandet mellan färdplanen och de nationella jämställdhetspolitiska målen

Som en del av den jämställdhetspolitiska redogörelsen 2022 har Finland utarbetat och riksdagen godkänt en nationell färdplan som motsvarar kommissionens färdplan. Målen för Finlands nationella och internationella jämställdhetspolitik ställdes upp fram till slutet av 2020-talet. Anledningen till detta var en uttalad strävan att utarbeta ett dokument som stöder den långsiktiga strategiska planeringen av jämställdhetspolitiken och sträcker sig över regeringsperioderna.

I den jämställdhetspolitiska redogörelsen betonades det allmännas ansvar när det gäller att trygga jämställdheten mellan könen. Under åren efter att redogörelsen offentliggjordes har i synnerhet de planerade och delvis genomförda reformerna av arbetslagstiftningen dock varit motstridiga med de nationellt uppställda målen och skulle kunna bidra till att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden försvagas. Vår nationella utveckling kan därför verka gå i en annan riktning än den utveckling som Europeiska unionen eftersträvar.

Observationer om enskilda principer

Princip 1 frihet från könsrelaterat våld är ett mål som är värt att understöda. I verksamhetsstrategierna som är kopplade till färdplanen skulle det dock vara viktigt att stärka åtgärderna även för att förebygga könsrelaterade trakasserier.

Trakasserier försämrar väsentligt arbetsförhållandena och arbetssäkerheten i undervisnings- och arbetsmiljöerna. I synnerhet i säkerhetspolitiken vore det viktigt att beakta kvinnors och flickors särskilda sårbarhet och könsuppdelningen i människohandeln. Frågorna om könsrelaterat våld borde inkluderas som en bestående del av Europeiska unionens välfärds- och hälsopolitik.

Princip 3 lika lön och ekonomisk egenmakt är ett speciellt väsentligt mål. Jämställdhetsombudsmannen anser att det är viktigt att bekämpning av undervärderingen av kvinnodominerat arbete ingår i planen. I stället för att försöka få till stånd ändringar som är riktade mot individen skulle det dock vara önskvärt att Europeiska unionens jämställdhetspolitik innefattar de uttalade målen som gäller strukturella frågor. För att eliminera strukturell diskriminering krävs en aktiv politik och investeringar i rättsliga skyddsåtgärder. Ekonomisk jämställdhet mellan könen förutsätter å sin sida att jämställdhetsmålen inkluderas i den ekonomiska politiken.

Princip 4 om balans mellan arbete, privatliv och omsorgsansvar bör understödas och det vore viktigt att identifiera den som en eftersträvansvärd princip även med tanke på mäns och barns rättigheter. Ett rättvist fördelat omsorgsansvar som engagerar alla är ett mål som EU borde eftersträva. Principen om balans i omsorgsansvaret skulle behöva stöd av socialpolitiken och den ekonomiska politiken, som skulle stärka ställningen för kvinnodominerade grupper, såsom ensamförsörjare, närståendevårdare och äldre personer.

Princip 5 om lika sysselsättningsmöjligheter och anständiga arbetsvillkor stöder de andra principerna i planen. Det vore dock viktigt att beakta att en jämställdhetspositiv familjepolitik, förebyggande av sexuella trakasserier och könsbaserade trakasserier och förebyggande av diskriminering på grund av graviditet och familjeledighet är nödvändiga faktorer för att principen ska förverkligas.

Principerna 6 och 7 om god utbildning för alla och politiskt deltagande och jämlik representation är grundläggande för att förbättra kvinnors och flickors rättigheter och ställning. Det är positivt att målet i principen som gäller utbildning är frihet från diskriminering. Jämställdhetsombudsmannen påminner dock om att i fråga om diskriminering är även representanter för sexuella minoriteter och könsminoriteter i en särskilt sårbar och otrygg ställning. Det har blivit alltmer akut att trygga deras ställning i det förändrade politiska klimatet även på europeisk nivå.

Princip 8 handlar om institutionella mekanismer och strukturer som förverkligar kvinnors rättigheter. De nya direktiven om lönetransparens och likabehandlingsorganens ställning är välkomna steg för att stärka rättsskyddet för en individ som misstänker könsdiskriminering. Lönetransparensdirektivet förutsätter att Finland har tillräckliga resurser för att effektivt kunna sköta de uppgifter som direktivet ålägger tillsynsorganet. Principen i färdplanen om att bygga upp institutionella mekanismer betonar kommissionens vilja och målsättning under de senaste åren att stärka de nationella likabehandlingsorganens roll och verksamhetsförutsättningar. Med tanke på den lägesbild av diskriminering som den nationella lagövervakningsmyndigheten får i sitt arbete är principen värd att understödas.

24.06.2025