Utlåtande om utkastet till regeringens proposition om ändring av lagen om medling vid brott och i vissa tvister (VN/31917/2023) (TAS/380/2024, utfärdat 19.6.2024)

I regeringens proposition föreslås att lagen om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005) ändras så att brott som innefattar våld och vissa andra brott mot den brottsmisstänktes närstående inte längre får tas upp till medling. I fortsättningen ska man alltså inte ta upp sådana brott till medling, där den misstänkte har en maktposition i förhållande till offret och där det är svårt att utreda om offret frivilligt samtyckt till medling.

Medling vid våld i nära relationer bör frångås

Jämställdhetsombudsmannen understöder frångående av medling vid våld i nära relationer.
Jämställdhetsombudsmannen konstaterar att man i regeringens proposition på ett heltäckande sätt beskriver våldet i nära relationer och särskilt hur klandervärt det är. I propositionen behandlas också omfattande förekomsten av våld i nära relationer i Finland samt konstateras att våld i nära relationer i stor utsträckning är dold brottslighet. Enligt statistiken är våld i nära relationer oftast våld som äger rum i nuvarande eller tidigare parförhållanden och riktar sig mot kvinnor. Enligt THL:s statistikrapport 43/2023 var till exempel 75 procent av de myndiga offren för våld i nära relationer kvinnor och 77 procent av de misstänkta var män. Jämställdhetsombudsmannen anser att det är bra att man i regeringens proposition också beskriver våld i andra nära relationer, såsom våld mot barn, föräldrar och mor- och farföräldrar samt våld mellan syskon. 

Det typiska för våld i nära relationer är att det är återkommande. I regeringens proposition konstateras att offren i de fall av våld i nära relationer som kommit till myndigheternas kännedom år 2020 under ifrågavarande år fallit offer för våld i nära relationer mer än en gång. Typiskt att våld i nära relationer kommer till myndigheternas kännedom först då det pågått under en lång tid. Våld i nära relationer blir med tiden ofta råare och får allvarligare följder. Våld i nära relationer är särskilt sårande för offret. Offret kan också uppleva skam och skuld, vilket kan förhindra att hen söker hjälp och till exempel lämnar ett våldsamt parförhållande. 

De internationella människorättskonventioner som är förpliktande för Finland förutsätter att straffansvaret förverkligas när det är fråga om våld mot kvinnor eller annat våld i nära relationer. Till exempel har CEDAW-kommittén, som övervakar verkställandet av CEDAW-konventionen, rekommenderat att Finland i fall av våld i nära relationer ska prioritera åtal framom medlingsförfarande. Dessutom bör man säkerställa att våldsbrott i nära relationer som hänskjuts och tas upp till medling inte leder till begränsning av förundersökningen eller ett beslut om åtalseftergift. Kommittén för Förenta Nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har rekommenderat att Finland i fall av våldsbrott i nära relationer ska prioritera att väcka åtal framom medlingsförfarande. Dessutom har sakkunniggrupp inom bekämpning av våld mot kvinnor och familjevåld (GREVIO), som följer verkställandet av Istanbulkonventionen, uppmanat Finland att ta i bruk tydliga regler och anvisningar i fråga om medling i fall av familjevåld. Finland bör säkerställa att poliser och åklagare vet att medling är förbjuden om våldet varit upprepat. Dessutom bör man säkerställa att initiativ till medling inte leder till begränsning av förundersökningen eller åtalseftergift, då det handlar om våld mot kvinnor. 

Motsvarande resultat har man också kommit fram till i vetenskapliga undersökningar. Till exempel har Tiina Qvist i sin doktorsavhandling ”Parisuhdeväkivallan sovittelu Suomessa” (fritt översatt Medling vid våld i parförhållanden i Finland) framhävt att medling i fall av våld i parförhållanden inte under några som helst omständigheter ska ersätta straffprocessen. Qvist konstaterar att man i stället för att utveckla hänvisningen till medling borde utveckla hjälp- och stödtjänsterna för parterna. Jämställdhetsombudsmannen anser också att det är viktigt att myndigheter, såsom poliser, åklagare och yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården, ger våldsoffer och -förövare i nära relationer information om hjälpande instanser och stödtjänster.

I regeringens proposition har man med fog ansett att medling inte lämpar sig för våldsbrott i nära relationer, eftersom förövaren ofta har övertag över offret och offret är i en underställd ställning i förhållande till förövaren. Ofta är motivet för ett offer som samtycker till medling att undvika en lång och utmattande straffprocess, påtryckningar från förövaren eller rädsla för förövaren. För medlaren kan situationen ha verkat balanserad, även om offret närmast har strävat efter att inte provocera förövaren. Jämställdhetsombudsman Rainer Hiltunen och diskrimineringsombudsman Kristina Stenman konstaterade detta i en insändare som publicerades i Helsingin Sanomat den 25 maj 2023. Medling äventyrar offrens mänskliga rättigheter och rättsskydd. Dessutom förutsätter jämställdhet mellan könen att våld mot kvinnor inte ringaktas. Samhället är skyldigt att undersöka våldsbrott och ställa de skyldiga till straffrättsligt ansvar. På så sätt kan rätten till personlig säkerhet främjas för offer för våld i nära relationer.

27.6.2024

27.06.2024