Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om medling i arbetstvister strider mot målen i grundlagen och jämställdhetslagen (VN/30511/2023; TAS/365/2024, utfärdat 11.7.2024)
Jämställdhetsombudsmannen tog ställning till förslaget till lag om ändring av lagen om medling i arbetstvister och om villkor för vissa stridsåtgärder. Jämställdhetsombudsmannen understöder inte till någon del de föreslagna ändringarna.
Det uttalade syftet med regeringspropositionen är att främja lönebildningens och arbetsmarknadens funktion samt en gynnsam ekonomisk utveckling och sysselsättningsutveckling. Syftet med propositionen är att på lagnivå stärka riksmedlarens och medlingsnämndens engagemang i den så kallade exportdrivna arbetsmarknadsmodellen. Propositionens faktiska inverkan skulle dock vara att löneskillnaderna på arbetsmarknaden ökar mellan könen.
Den del av propositionen som gäller konsekvenser för könen bör ses som beklagligt inskränkt. I propositionen konstateras närmast att eftersom arbetsmarknaden är så segregerad har alla arbetsmarknadsreformer konsekvenser för könen. I propositionen bedöms dock inte vilka dessa konsekvenser skulle vara för den aktuella lagen – och om de är godtagbara med tanke på de eftersträvade målen.
I Finland är arbetsmarknaden och branscherna indelade enligt kön i kvinno- och mansbranscher. Löneskillnaderna mellan könen i Finland är större än i Europa i genomsnitt och i synnerhet mellan branscher med kvinnlig och manlig majoritet. Löneförhöjningar som överskrider den allmänna linjen för kvinnodominerade branscher skulle vara ett nödvändigt verktyg för att uppnå lika lön.
Lika lön handlar om grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Staten ska bära sitt ansvar för det faktiska genomförandet av lika lön. Jämställdhetsombudsmannen betonar att riksmedlarens och medlingsnämndens befogenheter inte ska begränsas så att även riksmedlaren kan föreslå löneförhöjningar som är högre än den allmänna linjen för kvinnodominerade branscher.
Den föreslagna regleringen skulle inte bara gjuta fast de nuvarande löneskillnaderna mellan könen, utan också öka dem ytterligare. Den "allmänna linjen" för avtalslösningar har fastställts som en procentuell kostnadseffekt. En dylik procentuellt sett lika stor höjning av kostnaderna inom branscher med högre och lägre lönenivå leder de facto till att löneskillnaderna i euro ökar mellan branscherna. På så sätt kommer varje omgång med procentbaserade löneförhöjningar att öka löneskillnaden mellan könen eftersom lönerna i mansdominerade branscher är större.
Propositionen i sin helhet strider mot målen i grundlagen och jämställdhetslagen
Jämställdhetsombudsmannen anser att regeringens proposition i sin helhet ska anses strida mot målen i grundlagen och jämställdhetslagen. Enligt 6 § 4 mom. i grundlagen främjas jämställdheten mellan könen när anställningsvillkoren bestäms. Skyldigheten preciserar det allmännas skyldighet att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna enligt 22 § i grundlagen. Syftet med jämställdhetslagen är enligt 1 § att förbättra kvinnans ställning särskilt i arbetslivet. I 4 § i jämställdhetslagen åläggs å sin sida alla myndigheter en noggrannare skyldighet att främja jämställdheten, vilket också förpliktar riksmedlaren och medlingsnämnden. Av motiveringarna till lagen ska det framgå på vilket sätt jämställdheten mellan könen och skyldigheten att främja lika lön ska beaktas i verkställandet av lagen och i riksmedlarens arbete. Dessa punkter saknas i motiveringarna till lagen.
Jämställdhetslagen förpliktar dessutom varje arbetsgivare att målinriktat främja jämställdheten mellan könen. Det är inte tänkbart att arbetsgivarna befrias från skyldigheterna i jämställdhetslagen och i synnerhet från att främja lagens syfte när de kollektivt organiserar sig för att förhandla om arbetsvillkoren som arbetsgivarförbund.
Propositionen bygger på tryggandet av det så kallade "allmänna intresset". Enligt jämställdhetsombudsmannen kan "allmänt intresse" inte definieras enbart ur ett snävt samhällsekonomiskt perspektiv. I propositionen talas det om hållbara lösningar, men det kan inte anses vara hållbart om löneskillnaderna mellan könen inte korrigeras. För det allmänna intresset är det också nödvändigt att beakta bland annat välfärdsaspekterna, hur jämställdheten framskrider och beaktandet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Jämställdhetsombudsmannen betonar att diskriminerande strukturer inte heller tjänar nationalekonomins intressen.
I propositionen konstateras kort att den föreslagna bestämmelsen kan leda till att de förhandlande parterna ingår ett avtal utanför medlingssystemet. Om det skulle vara möjligt att inom kvinnodominerade branscher uppnå löneförhöjningar som är högre än den allmänna linjen endast utanför medlingssystemet, skulle systemet de facto inte vara tillgängligt för alla branscher. Trycket att undvika att tvinga en medlare begränsar i praktiken användningen av hotet om strejk inom branscher med kvinnlig majoritet, eftersom hotet om strejk automatiskt leder till riksmedlarens ingripande. Detta skulle försvåra utvecklingen av arbetsvillkoren för exempelvis kvinnodominerade social- och hälsovårdsbranscherna som lider av arbetskraftsbrist.
Enligt propositionen begränsas medlingsverksamheten av arbetsmarknadens funktion, samhällsekonomins bärkraft, konkurrenskraften och den offentliga ekonomins hållbarhet. Jämställdhetsombudsmannen konstaterar att dessa begrepp är omfattande och mångtydiga. Likaså kan en "flexibilitet på arbetsmarknaden" i praktiken innebära att samordningen av arbete och familjeliv försvåras, vilket i sin tur skulle vara en försämring i fråga om arbetsmarknadens tillgänglighet, arbetets dragningskraft och jämställdhet samt i strid med jämställdhetslagens skyldighet att främja jämställdheten för arbetsgivare.
Propositionen har också andra negativa konsekvenser för jämställdheten. Propositionen bidrar till att försvaga parternas förtroende för avtalssystemet och samtidigt hur väl medlingssystemet fungerar. Till denna del verkar propositionen strida mot de mål som ställts upp för arbetsmarknadens stabilitet och funktion. Den allmänna osäkerheten på arbetsmarknaden försvagar åtgärderna för att förbättra kvinnornas ställning i arbetslivet.
Om regeringen för propositionen till riksdagen för behandling anser jämställdhetsombudsmannen att det är nödvändigt att man i propositionen noggrannare beaktar skyldigheterna i regleringen på internationell nivå och EU-nivå och remissvaren om dem. Då måste propositionen utvecklas inte bara med tanke på den fackliga organisationsrätten utan också med tanke på förbudet att försvaga jämställdhet och de grundläggande fri- och rättigheterna samt även de mänskliga rättigheterna. Det är också nödvändigt att foga ett ställningstagande till propositionen om att propositionen ska bedömas av grundlagsutskottet.
11.07.2024
