Hoppa till innehåll

Misstanke om diskriminering i fråga om lön för likvärdiga uppgifter (TAS 102/2018, utfärdat 10.12.2018)

Man A bad jämställdhetsombudsmannen utreda om Man A hade diskriminerats i fråga om lönen på ett sätt som strider mot lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, när arbetsgivaren under tre års tid hade betalat en lägre lön till Man A än till kvinna B som utförde samma eller ett likvärdigt arbete. I sin begäran om utlåtande till jämställdhetsombudsmannen berättade A bland annat att han och B arbetar i samma team och utför ett likvärdigt arbete, även om deras titlar är olika. Chefen hade för A motiverat löneskillnaden med att B:s lön en gång i tiden avtalades på en nivå som i regel är högre än den borde vara i deras uppgifter.

Bestämmelser i jämställdhetslagen

Enligt 8 § 1 mom. 3 punkten i jämställdhetslagen ska förbjuden diskriminering enligt denna lag anses föreligga, om en arbetsgivare tillämpar lönevillkor eller andra anställningsvillkor så att en eller flera arbetstagare på grund av sitt kön försätts i en mindre fördelaktig ställning än en eller flera andra arbetstagare som är anställda hos arbetsgivaren i samma eller likvärdigt arbete.

Utvärdering av ärendet

Vid en bedömning av sådan lönediskriminering som avses i jämställdhetslagen ska det först avgöras om det arbete som utförs av arbetstagaren som misstänker diskriminering och arbetstagaren av det motsatta könet som får högre lön är samma eller likvärdigt arbete. Om uppgifterna är samma eller likvärdiga uppstår en misstanke om diskriminering på grund av kön. Vid en bedömning av huruvida det är fråga om samma eller likvärdigt arbete är inte till exempel titeln avgörande, utan i stället vilket arbete arbetstagarna i själva verket utför.

Enligt A motsvarar hans och B:s arbetsuppgifter i mångt och mycket varandra, även om deras titlar är olika. Arbetsgivaren har inte i sin utredning till jämställdhetsombudsmannen förnekat att A:s och B:s arbetsuppgifter är likvärdiga. Jämställdhetsombudsmannen gör i regel ingen bedömning av uppgifternas kravnivå i lönediskrimineringsärenden, eftersom de egentliga bevisen i fråga om arbetsuppgifter och deras kravnivå i allmänhet framställs i tingsrätten i samband med en möjlig gottgörelseklagan mot arbetsgivaren. I detta fall konstaterade dock jämställdhetsombudsmannen att A:s och B:s arbete, trots att det finns vissa skillnader i arbetsuppgifterna och titlarna, verkar vara åtminstone likvärdiga.

Även om arbetsgivaren tillämpar lönevillkoren så att en arbetstagare på grund av sitt kön försätts i en mindre fördelaktig ställning än en annan arbetstagare som är anställd hos arbetsgivaren i samma eller likvärdigt arbete, är förfarandet inte nödvändigtvis diskriminering. Om arbetsgivaren kan ange ett godtagbart skäl till löneskillnaderna anses arbetsgivaren inte bryta mot diskrimineringsförbudet. Enligt jämställdhetslagens förarbeten kan godtagbara skäl till löneskillnader vara åtminstone personens utbildning, yrkesskicklighet, initiativförmåga och lämplighet för mer krävande uppgifter.

I sin utredning till jämställdhetsombudsmannen motiverade arbetsgivaren löneskillnaden mellan A och B med för det första att de omfattas av olika kollektivavtal. Jämställdhetsombudsmannen konstaterade i enlighet med sin tidigare utlåtandepraxis att enbart det faktum att olika kollektivavtal tillämpas på A och B inte är en godtagbar orsak till löneskillnaden mellan dem.

Arbetsgivaren motiverade för det andra löneskillnaden mellan A och B med att B:s uppgiftsbeskrivning ursprungligen hade varit betydligt mer omfattande än i nuläget. B:s uppgifter hade alltså blivit mindre krävande, men lönen hade hållits kvar på samma nivå som för de tidigare, mer krävande uppgifterna. I regeringens proposition om jämställdhetslagen (RP 19/2014) konstateras det att löneskillnader av något särskilt skäl under en viss tid kan bero på bland annat införandet av ett nytt lönesystem och förändrade arbetsuppgifter. Eftersom förändrade arbetsuppgifter kan vara ett godtagbart skäl endast under en viss tid, är arbetsgivaren skyldig att inom rimlig tid sträva efter att eliminera löneskillnader som beror på särskilda skäl, dvs. harmonisera lönerna.

Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att arbetsgivaren, för att ogiltigförklara misstanken om diskriminering, bör kunna visa att arbetsgivaren inte omedelbart har kunnat eliminera en löneskillnad som beror på förändrade arbetsuppgifter, utan att det har krävts en övergångsperiod för att eliminera löneskillnaden. Med stöd av de uppgifter som erhållits i ärenden ansåg jämställdhetsombudsmannen också att övergångsperioden i detta fall hade löpt ut, då löneskillnaden mellan A och Be redan hade fortgått i cirka tre år. Jämställdhetsombudsmannen uppmanade arbetsgivaren att omedelbart vidta åtgärder för att helt eliminera löneskillnaden.

 

20.12.2018