Utlåtande om totalreformen av sexualbrottslagstiftningen (TAS 370/2020, utfärdat 30.9.2020)
Justitieministeriet bad jämställdhetsombudsmannen att ge sitt utlåtande om arbetsgruppsbetänkande där det föreslås att bestämmelserna om sexualbrott i strafflagen ändras (Betänkanden och utlåtanden 2020:9). I sitt utlåtande gav jämställdhetsombudsmannen särskilda ställningstaganden om att våldtäktsbrotten blir samtyckesbaserade och att straffbarheten av sexuellt antastande utvidgas till även andra gärningar är sådana som inbegriper beröring.
Jämställdhetsombudsmannen understödjer reformen av 20 kap. i strafflagen och särskilt att rekvisitet för våldtäkt ändras till samtyckesbaserat. Att ändra rekvisitet för våldtäkt är i linje med Finlands skyldigheter inom mänskliga rättigheter och en viktig och välkommen reform som ökar jämställdheten mellan könen.
Å andra sidan konstaterar jämställdhetsombudsmannen, att man i betänkandet bör ta tydligare hänsyn till situationen av könsminoriteter och det sexuella våld som de blir utsatta för samt situationer med multipel diskriminering, där till exempel könet korsar med andra omständigheter som gäller den enskilde som person såsom funktionsnedsättning, ålder eller etnicitet.
Jämställdhetsombudsmannen understödjer utvidgningen av tillämpningsområdet för straffbart sexuellt antastande, men betonar att rättssäkerheten av de som utsatts för sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön behöver konsekvent granskas som en helhet. Den föreslagna utvidgningen av rekvisitet för sexuellt antastande för gärningen närmare diskriminering som är förbjuden enligt jämställdhetslagen. Eftersom samma gärning kan vara både förbjuden som diskriminering enligt jämställdhetslagen och kriminaliserad enligt strafflagen, bör de eventuella inkonsekvenserna och luckorna i offrets rättssäkerhet och å andra sidan i fördelningen av gärningsmannens ansvar utredas.
Vid den fortsatta beredning bör man fästa uppmärksamhet vid en mer versatil bedömning av könsrelaterade konsekvenser och frågor som hänför sig till könsmångfald. I betänkandet har de könsrelaterade konsekvenserna inte bedömts på ett omfattande sätt trots att det är fråga om en reform som skulle betydligt förbättra jämställdheten mellan könen och sexuellt våld är ett i hög grad könat fenomen.
Offrets sårbarhet och risken att utsättas för sexuellt våld påverkas av olika faktorer som även kan påverka huruvida offret vill eller är berett att anmäla sexualbrottet till myndigheterna. Förutom kön kan även bland annat funktionshinder, ålder och utländsk bakgrund kan ha betydelse. Detta har inte tagits upp i bedömningen av konsekvenserna.
Vad gäller brott mot barn har man inte bedömt betydelsen av de föreslagna åldersgränserna och nya bestämmelserna separat för flickor och pojkar. Det är emellertid sannolikt att det inte finns någon information som är uppdelad efter kön om minderårigas sexuella relationer och mognad.
Beaktande av könsminoriteter
Vad gäller bedömningen av de könsrelaterade konsekvenserna har man i betänkandet hänfört till 4 § i jämställdhetslagen och myndigheternas skyldighet att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessutom ska myndigheterna enligt 6 c § i jämställdhetslagen på ett målinriktat och planmässigt sätt förebygga diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck.
Nu ger man i betänkandet som ett exempel på öppna sexuella trakasserier en situation där en person ”obehörigen går till det motsatta könets omklädnings- eller duschrum på simhallen” (s. 176). Organisationer som representerar könsminoriteter har uttryckt sin oro om denna ordalydelse till jämställdhetsombudsmannen. Jämställdhetsombudsmannen konstaterar att detta exempel kan vara svårtolkat och ytterligare försvåra situationen av könsminoriteter i simhallarnas omklädnings- och duschrum som är uppdelade efter endast två kön.
En människas juridiska kön motsvarar inte alltid könsidentiteten eller könsuttrycket. Kroppsliga och utseendemässiga könskarakteristika av personer som tillhör könsminoriteter kan avvika från genomsnittet. Detta kan ibland leda till problem vid omklädning och duschning. Det juridiska könet är inte i alla situationer den avgörande faktorn vid bedömningen av vilket omklädnings- och duschrum som är det rätta. I praktiken är det inte alltid möjligt för personer som tillhör könsminoriteter att använda ett separat omklädningsrum eller annars skydda sin intimitet i omklädnings- och duschrum då det finns behov för det. Syftet med det ovannämnda exemplet på öppna sexuella trakasserier är säkerligen inte att kriminalisera könsminoriteters användning av omklädnings- och duschrum. Jämställdhetsombudsmannen föreslår att man tar hänsyn till detta vid den fortsatta beredningen i motiveringarna till bestämmelsen. Personer som tillhör könsminoriteter ska kunna tryggt använda omklädnings- och duschrum.
För att förebygga diskriminering vid tillhandahållandet av offentliga tjänster ska man ta hänsyn till könsminoriteter vid anordnandet av tjänsterna. Detta gäller till exempel motionstjänster som anordnas av kommunerna. Som ett sätt att ta hänsyn till könsmångfalden och förebygga diskriminering har jämställdhetsombudsmannen rekommenderat att det utöver utrymmen som fördelats mellan kvinnor och män även skulle finnas könsneutrala utrymmen. Det är tyvärr fortfarande inte alltid möjligt att tillgodose behovet för intimitetsskydd vid kommunala motionstjänster. Problem som orsakas av detta ska inte få leda till felaktiga tolkningar och misstankar om till exempel sexuella trakasserier vad gäller könsminoriteter.
22.12.2020
